söndag 17 maj 2009
fredag 1 maj 2009
Ett första maj tal anno 2009
Ett första maj tal anno 2009
Mitt namn är Dror Feiler.
Jag är kulturarbetare och aktivist.
Jag är engagerad i kulturpolitiken, i kampen för ett fritt Palestina,
i kampen för mäskliga rättigheter i Colombia och i kampen mot rasismen, antisemitism och islamofobi
Vi lever i kristider, vår utrikespolitik är i kris.
Vår regering talar på ett sätt, men agerar på ett annat.
Sverige talar om fred men man bedriver vapenhandel med länder som Israel, Colombia och USA.
Sverige talar om allas lika rätt, om mänskliga rättigheter och demokrati men när det gäller att gå från ord till handling, accepterar man att 1.5 miljoner palestinier är satta under en blockad som är både moraliskt oacceptabelt och rättsvidrig.
Så låt oss påminna Sveriges regering att:
Alla som försvarar denna blockad försvarar denna blockads brott.
Att alla som försvara denna blockad och tror på att det är rätt att beröva 1,5 miljoner människor tillgång till mediciner, byggmaterial och rent vatten har ingen rätt att tala om humanitet och moral.
Att alla som nu ger sitt tysta godkännande åt de styrande politikerna i Israel och dess armé att fortsätta med denna blockad eller låter bli att se till att den upphör kommer att tvingas att bära Kains märke i pannan långt efter att blockaden har upphävts eller krossats.
Vi lever i kristider, vår kulturpolitik är i kris.
Vi har fått en kulturutredning på halsen som är ämnad att privatisera och individualisera kulturen och som undviker att tala om kvalitet och de negativa effekterna kommersialismen har på kulturen.
Vår kulturminister försöker till och med tala om för oss vad som är konst och vad som inte är konst.
Rektorer försöker med juridiska krumbukter kväva i sin linda unga konstnärers frihet och vilja att utmana samhällets gränser och normer.
Låt oss dra en parallell: Vad skulle arbetarrörelsen ha uppnått om den inte hade utmanat borgarklassens lagar, normer och gränser?
Idag – den första maj bör vi, tillåta oss att kalla saker vid sitt rätta namn.
Så låt oss säga det klart och tydligt:
HISTORIEN OM ALLA HITTILLSVARANDE SAMHÄLLEN ÄR HISTORIEN OM KLASSKAMP.
Låt oss från och med idag på första maj våga säga igen klart och tydligt ord som:
SOCIALISM, REVOLUTION, FRIHETSKAMP, DET KLASSLÖSA SAMHÄLLET, SOLIDARITET.
Låt dessa ord idag följas av handlingar: stöd kampen mot ockupationen i Palestina.
Låt våra ord idag följas av handlingar: stöd de Latinamerikanska folkrörelsernas kamp för och väg mot JÄMLIKHET, RÄTTVISA och SOCIALISM.
Låt oss säga det klart och tydligt, det som så många nu plötsligt och samstämmigt säger att KAPITALISMEN ÄR I KRIS
Låt oss säga det klart och tydligt, det som inte tillräkligt många ännu vågar inse, att den enda GLOBALA OCH LÅNGSIKTIGA LÖSNINGEN ÄR SOCIALISMEN.
Och låt oss säga det än en gång med Karl Marx ord: HISTORIEN OM ALLA HITTILLSVARANDE SAMHÄLLEN ÄR HISTORIEN OM KLASSKAMP.
Låt oss för en gång skull hålla med Wallenbergarna: och jag citerar från DN den 30 april 2009 ”Skyll inte krisen på giriga direktörer” – Ja de har rätt – KRISEN ÄR KAPITALISMENS KRIS.
Över hela världen försöker människor att i allt större utsträckning hitta nya, alternativa lösningar för problemen i samhället. De konfronterar rådande system för att bryta ner dem. De strejkar, de ockuperar mark, de vägrar lyda order, de bildar gerillagrupper, de bekämpar ockupation. De gör motstånd och ifrågasätter, ibland med sitt eget liv som insats.
Är de hjältar eller terrorister?
Är de flummiga eller naiva?
Är de moralistiska världsförbättrare eller våldsromantiker?
Eller ser de från sin så kallade lägre utkikspunkt längre och klarare än vi?
De som gör motstånd och ifrågasätter, ibland med sitt eget liv som insats.
Och vad gör vi i Sverige i den ”Bästa av alla världar” skapad av en arbetarrörelse i en mångårig kamp?
Vi är försiktiga, vi beklagar oss över situationen och de orättvisor allianspolitiken för med sig men vi vågar inte utmana den rådande ordningen, vi vågar inte kalla saker vid sitt rätta namn.
Så låt oss göra det idag på första maj, på den internationella solidaritetens dag.
Låt oss konstatera att:
kapitalismen krisar nu igen, och som vanligt är det vi som får ta smällen.
Låt oss konstatera att:
uppsägningar, lönesänkningar och prisökningar inte drabbar de rika.
Låt oss konstatera att:
Nu igen visar den politiska och ekonomiska överklassen hur girig den är: när den som nu parasitera på samhället med feta bonusar och fallskärmsavtal.
Och som vanligt är det vi som förväntas betala kalaset.
Vi kan idag ställa igen frågan med Bertolt Brechts ord från Tolvschillingsoperan
”Vad är brottet att råna en bank i jämförelse med brottet att grunda en bank”
Tyvärr är den ekonomiska krisen i världen i allmänhet och i Sverige i synnerhet och det sätt på vilken den behandlas av den svenska arbetarrörelsen ett symptom på en arbetarrörelse i kris: Ingen ideologi, svag politik, ingen strategi och väldigt lite civilkurage.
Frågorna rör vid samhällskroppens nervsystem: motsättningen mellan arbete och kapital. Och nu när klassklyftorna och den folkliga vreden växer har arbetarrörelsen ett gyllene tillfälle att flytta fram sina positioner. Men man vågar inte mobilisera för en riktig radikal förändring av samhället .
Arbetarrörelsens avradikalisering har pågått i decennier. Vi har blivit nerdrogade av den nyliberala flumideologins falska individualism och falska valfrihet.
Men detta har inte lyckats helt. Vi vet att en annan värld är möjlig, som är på en gång mera effektiv, mera demokratisk i sina verkningsformer, och samtidigt mindre destruktiv.
Vem tar ansvar för kapitalismens kris?
Regeringen skyler på den globale ekonomis härdsmälta.
Direktörerna försöker skamset försvara sina bonusar med hänvisning till att de gjort så gott de kunnat.
Ekonomerna och politikerna lägger pannan i djupa veck och undrar hur detta kunde ske?
Och de säger: det måste vara en synnerligen olycklig kombination av många var för sig svårförutsägbara händelser som vållat krisen.
Men vi bör säga till dem: SÅDAN ÄR KAPITALISMEN!
Och sedan bör vi tillägga: Marx hade rätt, återkommande kriser är något som verkligen kännetecknar det kapitalistiska systemet. Det är KAPITALISMEN DUMBOM! För att parafrasera en förre detta vise statsminister.
Idag som alla andra dagar bör vi visa solidaritet med de förtryckta i Världen.
Idag som alla andra dagar bör vi visa solidaritet med det Palestinska folket.
Det kan du och vi göra genom att stödja solidaritetsprojektet SHIP TO GAZA
Ge ditt bidrag till ett projekt som utmanar den Israeliska rättsvidriga blockaden mot Gaza.
Kamrater låt mig avsluta med en dikt som är aktuellare än någonsin,
skriven av Ingrid Sjöstrands
Elda under din vrede med maktens nyheter
Dämpa inte din smärta över livet som stjäls ifrån oss
Trösta inte din sorg över världen som våldtas inför våra ögon
Elda under din vrede
Ett spöke går runt Europa . . .
Mitt namn är Dror Feiler.
Jag är kulturarbetare och aktivist.
Jag är engagerad i kulturpolitiken, i kampen för ett fritt Palestina,
i kampen för mäskliga rättigheter i Colombia och i kampen mot rasismen, antisemitism och islamofobi
Vi lever i kristider, vår utrikespolitik är i kris.
Vår regering talar på ett sätt, men agerar på ett annat.
Sverige talar om fred men man bedriver vapenhandel med länder som Israel, Colombia och USA.
Sverige talar om allas lika rätt, om mänskliga rättigheter och demokrati men när det gäller att gå från ord till handling, accepterar man att 1.5 miljoner palestinier är satta under en blockad som är både moraliskt oacceptabelt och rättsvidrig.
Så låt oss påminna Sveriges regering att:
Alla som försvarar denna blockad försvarar denna blockads brott.
Att alla som försvara denna blockad och tror på att det är rätt att beröva 1,5 miljoner människor tillgång till mediciner, byggmaterial och rent vatten har ingen rätt att tala om humanitet och moral.
Att alla som nu ger sitt tysta godkännande åt de styrande politikerna i Israel och dess armé att fortsätta med denna blockad eller låter bli att se till att den upphör kommer att tvingas att bära Kains märke i pannan långt efter att blockaden har upphävts eller krossats.
Vi lever i kristider, vår kulturpolitik är i kris.
Vi har fått en kulturutredning på halsen som är ämnad att privatisera och individualisera kulturen och som undviker att tala om kvalitet och de negativa effekterna kommersialismen har på kulturen.
Vår kulturminister försöker till och med tala om för oss vad som är konst och vad som inte är konst.
Rektorer försöker med juridiska krumbukter kväva i sin linda unga konstnärers frihet och vilja att utmana samhällets gränser och normer.
Låt oss dra en parallell: Vad skulle arbetarrörelsen ha uppnått om den inte hade utmanat borgarklassens lagar, normer och gränser?
Idag – den första maj bör vi, tillåta oss att kalla saker vid sitt rätta namn.
Så låt oss säga det klart och tydligt:
HISTORIEN OM ALLA HITTILLSVARANDE SAMHÄLLEN ÄR HISTORIEN OM KLASSKAMP.
Låt oss från och med idag på första maj våga säga igen klart och tydligt ord som:
SOCIALISM, REVOLUTION, FRIHETSKAMP, DET KLASSLÖSA SAMHÄLLET, SOLIDARITET.
Låt dessa ord idag följas av handlingar: stöd kampen mot ockupationen i Palestina.
Låt våra ord idag följas av handlingar: stöd de Latinamerikanska folkrörelsernas kamp för och väg mot JÄMLIKHET, RÄTTVISA och SOCIALISM.
Låt oss säga det klart och tydligt, det som så många nu plötsligt och samstämmigt säger att KAPITALISMEN ÄR I KRIS
Låt oss säga det klart och tydligt, det som inte tillräkligt många ännu vågar inse, att den enda GLOBALA OCH LÅNGSIKTIGA LÖSNINGEN ÄR SOCIALISMEN.
Och låt oss säga det än en gång med Karl Marx ord: HISTORIEN OM ALLA HITTILLSVARANDE SAMHÄLLEN ÄR HISTORIEN OM KLASSKAMP.
Låt oss för en gång skull hålla med Wallenbergarna: och jag citerar från DN den 30 april 2009 ”Skyll inte krisen på giriga direktörer” – Ja de har rätt – KRISEN ÄR KAPITALISMENS KRIS.
Över hela världen försöker människor att i allt större utsträckning hitta nya, alternativa lösningar för problemen i samhället. De konfronterar rådande system för att bryta ner dem. De strejkar, de ockuperar mark, de vägrar lyda order, de bildar gerillagrupper, de bekämpar ockupation. De gör motstånd och ifrågasätter, ibland med sitt eget liv som insats.
Är de hjältar eller terrorister?
Är de flummiga eller naiva?
Är de moralistiska världsförbättrare eller våldsromantiker?
Eller ser de från sin så kallade lägre utkikspunkt längre och klarare än vi?
De som gör motstånd och ifrågasätter, ibland med sitt eget liv som insats.
Och vad gör vi i Sverige i den ”Bästa av alla världar” skapad av en arbetarrörelse i en mångårig kamp?
Vi är försiktiga, vi beklagar oss över situationen och de orättvisor allianspolitiken för med sig men vi vågar inte utmana den rådande ordningen, vi vågar inte kalla saker vid sitt rätta namn.
Så låt oss göra det idag på första maj, på den internationella solidaritetens dag.
Låt oss konstatera att:
kapitalismen krisar nu igen, och som vanligt är det vi som får ta smällen.
Låt oss konstatera att:
uppsägningar, lönesänkningar och prisökningar inte drabbar de rika.
Låt oss konstatera att:
Nu igen visar den politiska och ekonomiska överklassen hur girig den är: när den som nu parasitera på samhället med feta bonusar och fallskärmsavtal.
Och som vanligt är det vi som förväntas betala kalaset.
Vi kan idag ställa igen frågan med Bertolt Brechts ord från Tolvschillingsoperan
”Vad är brottet att råna en bank i jämförelse med brottet att grunda en bank”
Tyvärr är den ekonomiska krisen i världen i allmänhet och i Sverige i synnerhet och det sätt på vilken den behandlas av den svenska arbetarrörelsen ett symptom på en arbetarrörelse i kris: Ingen ideologi, svag politik, ingen strategi och väldigt lite civilkurage.
Frågorna rör vid samhällskroppens nervsystem: motsättningen mellan arbete och kapital. Och nu när klassklyftorna och den folkliga vreden växer har arbetarrörelsen ett gyllene tillfälle att flytta fram sina positioner. Men man vågar inte mobilisera för en riktig radikal förändring av samhället .
Arbetarrörelsens avradikalisering har pågått i decennier. Vi har blivit nerdrogade av den nyliberala flumideologins falska individualism och falska valfrihet.
Men detta har inte lyckats helt. Vi vet att en annan värld är möjlig, som är på en gång mera effektiv, mera demokratisk i sina verkningsformer, och samtidigt mindre destruktiv.
Vem tar ansvar för kapitalismens kris?
Regeringen skyler på den globale ekonomis härdsmälta.
Direktörerna försöker skamset försvara sina bonusar med hänvisning till att de gjort så gott de kunnat.
Ekonomerna och politikerna lägger pannan i djupa veck och undrar hur detta kunde ske?
Och de säger: det måste vara en synnerligen olycklig kombination av många var för sig svårförutsägbara händelser som vållat krisen.
Men vi bör säga till dem: SÅDAN ÄR KAPITALISMEN!
Och sedan bör vi tillägga: Marx hade rätt, återkommande kriser är något som verkligen kännetecknar det kapitalistiska systemet. Det är KAPITALISMEN DUMBOM! För att parafrasera en förre detta vise statsminister.
Idag som alla andra dagar bör vi visa solidaritet med de förtryckta i Världen.
Idag som alla andra dagar bör vi visa solidaritet med det Palestinska folket.
Det kan du och vi göra genom att stödja solidaritetsprojektet SHIP TO GAZA
Ge ditt bidrag till ett projekt som utmanar den Israeliska rättsvidriga blockaden mot Gaza.
Kamrater låt mig avsluta med en dikt som är aktuellare än någonsin,
skriven av Ingrid Sjöstrands
Elda under din vrede med maktens nyheter
Dämpa inte din smärta över livet som stjäls ifrån oss
Trösta inte din sorg över världen som våldtas inför våra ögon
Elda under din vrede
Ett spöke går runt Europa . . .
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
