måndag 28 november 2011

VI SES PÅ BLÖJBERGET FEDAGEN DEN 2 DEC. KL 10-18

SPRID !!!!!!!! KOM !!!!!!!! SPRID !!!!!!!! KOM !!!!!!!! SPRID !!!!!!!! KOM !!!!!!!!
VI SES PÅ BLÖJBERGET FEDAGEN DEN 2 DEC. KL 10-18 !!!!!!!!!!!!!!!
KOM MED BLÖJOR OCH SE HUR BLÖJBERGET VÄXER
I ett Sverige ”där gamla människor ruttnar i sin egen avföring” är det på tiden att man gör något och inte bara klaga på giriga direktorer och en regering som ”sviker”. Det är på tiden att vi slutar att knyta näven i byxfickan och går till handling. LÅT OSS BYGGA ETT BLÖJBERG framför Rosenbad LÅT BLÖJBERGET BLI SÅ STORT SÅ ATT POLITIKERNA KAN SE PRIVATISERINGSHELVETET MATERIALISERAT FRAMFÖR DERAS ÖGÖN.
SPRID !!!!!!!! KOM !!!!!!!! SPRID !!!!!!!! KOM !!!!!!!! SPRID !!!!!!!! KOM !!!!!!!!

lördag 12 november 2011

Kulturarbetare - res på er!!!

Kulturarbetare - Delta inte i (eller närvara och protestera klart och högljutt) tillställningar där kulturfientliga politiker och/eller administratörer medverkar!!!

Jag läser i en morgon tidning idag att vår så kallade kulturministern eller rättare sagt underhållnings/reklams/sponsringsminister kommer att närvara/delta på en tillställning för det fria ordet på kulturhuset i Sthlm den 15/11. Hon (Lena Adelsohn Liljeroth) kommer dessutom att dela ut Tucholskypriset samma kväll (tänk på dem åtgärder som våra makthavare fundera på att genomföra för att inskränka möjligheter för granskning av makten). Det är ”synd och skam” att svenska kulturarbetare (konstnärer, musiker, författare, tonsättare, filmare, skådespelare m.m.) kommer att finna sig i att ge ett kulturellt alibi till en kulturens dödgrävare som Lena Adelsohn Liljeroth. ”Våra” borgerliga regering, Landstingen och kommuner har visat sig på alla sätt och vis vara kulturfientliga (både i ord och handling) och vi (kulturarbetare) bör inte delta (eller närvara och protestera klart och högljutt) i tillställningar där dessa kulturfientliga politiker och/eller administratörer medverkar. Som kulturarbetare är man välkommen i sådana evenemang för att man ”förgyller” de och ge dem (evenemangen och makthavarna) kulturellt alibi. Jag vet att detta låter extremt och kanske till och med naivt men jag undrar hur långt måste våra politiker/administratörer gå för att få oss (kulturarbetarna) att säga ifrån ordentligt. Hur länge kommer vi stilla tigande fortsätta vara rädda och passiva så att vi få dem smulor makten är för tillfället bered att ge oss.