Ett lands befolkning, är sammansatt och heterogen. Det är regeringarnas diskussion om nationell enhet som ger anledning till oro. Under den tyska ockupationen arbetade högt uppsatta jurister i Pétains regering med att avskilja judar och andra icke önskvärda element från hederliga fransmän och på samma sätt arbetar jurister i Europa idag på att urskilja romer och muslimer och andra icke önskvärda. Så snart frågor om identitet smyger sig in i politiken är det berättigat att tala om en sort neofascism. Senkomna immigranter har alltid betraktats med skepsis. Detta är inget nytt. Ett verkligt nytt problem är den proletarisering som drabbat världen och som nu i vågor når vår kontinent. Den som i det läget, och i en värld som är helt i händerna på finansiella och mediala oligarker, lägger vikt vid futtiga frågor som huruvida flickor skall få bära slöja eller inte är den som blundar för dagens verklighet.
Det enda nya som i framtiden skulle förknippa namnet Europa med något av betydelse skulle vara dess förmåga att ge upphov till en ny internationalism.
måndag 16 augusti 2010
Jag är internationalist och neokommunist
Jag är internationalist och neokommunist och självklart jag är fullt medveten om det misslyckade resultatet av 1900-talets statskommunism men det finns ingen anledning att acceptera sakernas tillstånd som det är i dag med makthavare som helt bekänner sig till kapitalismens regler och där med lämnar oss i praktiken i händerna på bankerna och kapitalägarna. Det enda nya som i framtiden skulle förknippa namnet Europa med något av betydelse skulle vara dess förmåga att ge upphov till en ny internationalism.
Ingen kan vara omedveten om den infernaliska mekanism som via marknadens lockelser förvandlar den fria medborgaren till den fria konsumenten och därmed gör oss alla till fritt svävande individer som endast delar marknadens ljuvligheter.
Ingen kan vara omedveten om den infernaliska mekanism som via marknadens lockelser förvandlar den fria medborgaren till den fria konsumenten och därmed gör oss alla till fritt svävande individer som endast delar marknadens ljuvligheter.
lördag 14 augusti 2010
Sociala medier under belägring
Samtidigt som omvärlden har gått till hårt angrepp mot det israeliska agerandet mot ”Freedom Flotilla” pågår en massiv propagandakampanj för att vinna opinionen. Den israeliska militären försöker kontrollera informationsflödet med järnhand och med hjälp av den ”pro Israeliska lobbyn” dränka oss med halvsanningar och rena förfalskningar.
"Vi kom för att prata, de kom för att slåss" – uttalandet kommer från en av de israeliska soldater som deltog i aktionen mot de sex fartygen i hjälpkonvojen ”Freedom Flotilla”. På den israeliska militärens hemsida berättar han om hur aktivister agerade mot soldaterna på fartyget Mavi Marmara och hur han själv bröt armen.
Det här är bara ett av många exempel på desinformation som den israeliska militären släppt på sin hemsida. Där finns allt från filmsnuttar och fotografier på påstådda vapen till ögonvittnesskilldringar från soldater. Hemsidan uppdateras varje timme med ny information och nya uppgifter om hur aktivisterna attackerade soldaterna. – Israel vill vinna informationskampen genom att mätta media med lättillgänglig information. Det ökar chansen för att det är deras bild av vad som hänt som kommer ut, säger Fredrik Konnander, senior analytiker på Försvarshögskolan.
Man brukar säga att nätverktygen som Twitter, Bambuser och Youtube är som bäst under dramatiska skeenden. Men under stormningen av Ship to Gaza blockerades alla signaler och efter övertagandet av båtarna beslagtogs all utrustning.
Att vi som var på båtarna hade hundratals, datorer, videokameror och mobiltelefoner med tillgång till Twitter, Facebook, Youtube och även till mainsteam media hjälpte inte, inte heller medieföretagen satellitlänkar kunde undgå blockeringen (man ville sända live).
Israel blockerade och störde signalerna och beslagtog alla datorer, kameror och mobiltelefoner. Sedan kunde man sprida sina egna, antagligen noga utvalda (och ofta förvrängda och t.o.m. förfalskade), filmer och rekonstruktioner från bordningen.
I ljuset av detta bör man ställa några frågor (svaren är ganska självklara):
Så låt oss konstatera att:
"Vi kom för att prata, de kom för att slåss" – uttalandet kommer från en av de israeliska soldater som deltog i aktionen mot de sex fartygen i hjälpkonvojen ”Freedom Flotilla”. På den israeliska militärens hemsida berättar han om hur aktivister agerade mot soldaterna på fartyget Mavi Marmara och hur han själv bröt armen.
Det här är bara ett av många exempel på desinformation som den israeliska militären släppt på sin hemsida. Där finns allt från filmsnuttar och fotografier på påstådda vapen till ögonvittnesskilldringar från soldater. Hemsidan uppdateras varje timme med ny information och nya uppgifter om hur aktivisterna attackerade soldaterna. – Israel vill vinna informationskampen genom att mätta media med lättillgänglig information. Det ökar chansen för att det är deras bild av vad som hänt som kommer ut, säger Fredrik Konnander, senior analytiker på Försvarshögskolan.
Man brukar säga att nätverktygen som Twitter, Bambuser och Youtube är som bäst under dramatiska skeenden. Men under stormningen av Ship to Gaza blockerades alla signaler och efter övertagandet av båtarna beslagtogs all utrustning.
Att vi som var på båtarna hade hundratals, datorer, videokameror och mobiltelefoner med tillgång till Twitter, Facebook, Youtube och även till mainsteam media hjälpte inte, inte heller medieföretagen satellitlänkar kunde undgå blockeringen (man ville sända live).
Israel blockerade och störde signalerna och beslagtog alla datorer, kameror och mobiltelefoner. Sedan kunde man sprida sina egna, antagligen noga utvalda (och ofta förvrängda och t.o.m. förfalskade), filmer och rekonstruktioner från bordningen.
I ljuset av detta bör man ställa några frågor (svaren är ganska självklara):
- Varför blockerades alla signaler, d.v.s. alla möjligheter att sända och kommunicera under bordningen?
- Vareför beslagtogs all utrustning d.v.s. medieföretagens professionella utrustning och aktivisternas datorer, kameror och mobiltelefoner med videoupptagningar från bordningen?
- Varför har inte denna utrustning lämnats tillbaka?
- Om den beslagtagna utrustningen lämnas tillbaka, kommer då allt material som bilder och filmer att finnas kvar?
- Hur ska vi förhålla oss till en källa som gör allt för att sabotera en oberoende bevakning av en händelse, och sedan gör anspråk på att vara sanningssägare om densamma?
Så låt oss konstatera att:
- Du vet redan tillräckligt. Det gör jag också. Det är inte kunskap vi saknar. Vad som fattas oss är modet att inse vad vi vet och dra slutsatserna. (Sven Lindqvist)
- Once you see it, you can't unsee it. And once you've seen it, keeping quiet, saying nothing, becomes as political an act as speaking out. (Arundhati Roy)
torsdag 15 april 2010
Exercise of Power
One of history's most fiercely contested landscapes, the 2,270 square miles of territory known as the West Bank was under the control of Jordan when it was occupied by Israel during the 1967 Six-Day War. Over the last 35 years, the area has become ¬home to some 200,000 Israelis (400,000 including occupied East Jerusalem) who populate numerous, new, purpose-built settlements perched on its hilltops, overlooking long-established Palestinian lowland communities. This ongoing state-sponsored policy of expansion onto the high ground has been paralleled by the development, within the architectural and urban planning professions, of extremely particularized strategies for building on heights. Many of these draw on historical precedents; all are designed to provide basic municipal amenities within a context of highly refined, surveillance-based security.
An audiovisual exploration of the political space created by Israel’s colonial occupation. The journey unravels Israel’s mechanisms of control and its transformation of the Occupied Territories into a theoretically constructed artifice, in which natural and built features function as the weapons and ammunition with which the conflict is waged.
Israel’s methods of transforming the landscape itself into a tool of total domination and control, a system of a complex and terrifying project of late-modern colonial occupation.
söndag 4 april 2010
“Coalition to Break the Blockade on Gaza Announced”
April 3, 2010
Istanbul, Turkey – Following months of preparation, a coalition bringing together a number of organizations and movements working to break Israel’s illegal blockade on Gaza was announced yesterday in Istanbul. The coalition, comprised of the Turkey-based IHH (Insani Yardim Vakfi) organization, the European Campaign to End the Siege on Gaza (ECESG), the Greek Ship to Gaza campaign, the Swedish Ship to Gaza campaign and the Free Gaza Movement, will launch a flotilla of ships laden with cargo, media, parliamentarians, celebrities and activists to Gaza next month.
The flotilla includes at least eight vessels, including three cargo ships, and will set sail from European ports beginning May 3, reaching the port of Gaza later in the month. Over 500 passengers from more than 20 countries will take part, and 5,000 tons of cargo, including cement, prefabricated housing, other building materials, medical equipment, and educational supplies will be delivered to Palestinians in Gaza.
The Free Gaza Movement has been launching ships to Gaza since August 2008, partnering with organizations and activists around the world on these missions. In December 2009, IHH led a land convoy to Gaza that brought tons of humanitarian aid and other supplies. In January 2010 the European Campaign brought 50 parliamentarians to Gaza in solidarity with the Palestinian people and to witness the devastation wrought by Israel’s illegal policies. Ship to Gaza/Greece and Ship to Gaza/Sweden meanwhile have had ongoing campaigns in their countries to raise awareness and funds for this effort and for materials to be brought to Gaza.
“Through this coalition, these organizations will be able to maximize resources, experience and commitment to ending the illegal siege on Gaza. Even as Israel continues its daily persecution of Palestinians, we will use this action to wake the world’s consciousness about the crimes committed against Palestinians,” said IHH President Bulent Yildirim.
The coalition invites organizations and individuals from around the world to join the effort by providing supplies for Gaza and contributing financial support for the mission.
Contact:
Free Gaza Movement – Greta Berlin - +33607374512; www.freegaza.org
ECESG – Arafat Madhi - +44 7908 200 559; www.savegaza.eu
IHH – Ahmet Emin Dag – +90 530 341 1934; www.ihh.org.tr
Ship to Gaza / Greece – Vangelis Pissias - +30 697 200 9339; www.shiptogaza.gr
Ship to Gaza / Sweden – Dror Feiler - +46702855777; www.shiptogaza.se
Istanbul, Turkey – Following months of preparation, a coalition bringing together a number of organizations and movements working to break Israel’s illegal blockade on Gaza was announced yesterday in Istanbul. The coalition, comprised of the Turkey-based IHH (Insani Yardim Vakfi) organization, the European Campaign to End the Siege on Gaza (ECESG), the Greek Ship to Gaza campaign, the Swedish Ship to Gaza campaign and the Free Gaza Movement, will launch a flotilla of ships laden with cargo, media, parliamentarians, celebrities and activists to Gaza next month.
The flotilla includes at least eight vessels, including three cargo ships, and will set sail from European ports beginning May 3, reaching the port of Gaza later in the month. Over 500 passengers from more than 20 countries will take part, and 5,000 tons of cargo, including cement, prefabricated housing, other building materials, medical equipment, and educational supplies will be delivered to Palestinians in Gaza.
The Free Gaza Movement has been launching ships to Gaza since August 2008, partnering with organizations and activists around the world on these missions. In December 2009, IHH led a land convoy to Gaza that brought tons of humanitarian aid and other supplies. In January 2010 the European Campaign brought 50 parliamentarians to Gaza in solidarity with the Palestinian people and to witness the devastation wrought by Israel’s illegal policies. Ship to Gaza/Greece and Ship to Gaza/Sweden meanwhile have had ongoing campaigns in their countries to raise awareness and funds for this effort and for materials to be brought to Gaza.
“Through this coalition, these organizations will be able to maximize resources, experience and commitment to ending the illegal siege on Gaza. Even as Israel continues its daily persecution of Palestinians, we will use this action to wake the world’s consciousness about the crimes committed against Palestinians,” said IHH President Bulent Yildirim.
The coalition invites organizations and individuals from around the world to join the effort by providing supplies for Gaza and contributing financial support for the mission.
Contact:
Free Gaza Movement – Greta Berlin - +33607374512; www.freegaza.org
ECESG – Arafat Madhi - +44 7908 200 559; www.savegaza.eu
IHH – Ahmet Emin Dag – +90 530 341 1934; www.ihh.org.tr
Ship to Gaza / Greece – Vangelis Pissias - +30 697 200 9339; www.shiptogaza.gr
Ship to Gaza / Sweden – Dror Feiler - +46702855777; www.shiptogaza.se
torsdag 1 april 2010
Three Swedish peace-project participants deported from Israel
After eight hours of traveling, three Swedish citizens—Lama Abu-Isefan, Salam Abu-Iseifan and Samaa Sarsour—were deported from Israel this morning. A fourth Swede, Tigran Feiler, was allowed in, but only after being forced to promise not to visit any Palestinian territories. All of the deported people are participants in a peace project with the goal of building bridges between Jews and Palestinians, and to provide hope for a peaceful solution to this seemingly unsolvable conflict.
On Wednesday night, a group of young Swedes of Jewish and Palestinian descent traveled to Israel to participate in a field trip within the framework of the “Let’s Talk About Peace” project. The peace project gathers young Swedes of Jewish and Palestinian descent, and has them give lectures in Swedish upper secondary schools.
Upon arrival at the Ben-Gurion airport in Tel Aviv (Israel), the three Swedish women and one of the Jewish participants were taken away for interrogation. The interrogations went on for eight hours. The Swedish citizens were interrogated in separate rooms, with no lawyer or authorized interpreter present. During that time, another one of the Jewish participants was taken back to passport control for interrogation.
The remaining three participants maintained continuous contact with the Swedish Embassy in Tel Aviv throughout the interrogations. Despite those efforts, the three Swedish women were deported. The only explanation offered was “security reasons”. After more than eleven hours, the Swedish citizen of Jewish descent was allowed entry, on the condition that he sign a document stipulating that he is forbidden to enter the Palestinian territories. He was also forced to pay a deposit of 5,000 Israeli shekels (approximately 1,400 US dollars). He signed the document under protest. “I signed it under duress. I see it as an attempt to constrain me, to prevent me from meeting Palestinians. There is no other purpose than to destroy exactly what our project is trying to achieve—building bridges and dialog,” says Tigran Feiler.
The purpose of the “Let’s Talk About Peace” project is to battle prejudices, anti-Semitism and Islamophobia, and to provide Swedish youth with a deeper, more personal description of the Israel/Palestine conflict. So far, the “Let’s Talk About Peace” project has reached out to nearly Swedish students, and it has obtained support from, among others, the Schools and Education Division of Stockholm and the Olof Palme Memorial Fund, as well as having been awarded by the Helena Bering memorial fund.
So the final result of this peace project was that all of the Palestinian participants were deported. “How can we create a dialog for peace when one side is not even allowed to speak?” asks Ronnie Liebech, one of the participants.
On Wednesday night, a group of young Swedes of Jewish and Palestinian descent traveled to Israel to participate in a field trip within the framework of the “Let’s Talk About Peace” project. The peace project gathers young Swedes of Jewish and Palestinian descent, and has them give lectures in Swedish upper secondary schools.
Upon arrival at the Ben-Gurion airport in Tel Aviv (Israel), the three Swedish women and one of the Jewish participants were taken away for interrogation. The interrogations went on for eight hours. The Swedish citizens were interrogated in separate rooms, with no lawyer or authorized interpreter present. During that time, another one of the Jewish participants was taken back to passport control for interrogation.
The remaining three participants maintained continuous contact with the Swedish Embassy in Tel Aviv throughout the interrogations. Despite those efforts, the three Swedish women were deported. The only explanation offered was “security reasons”. After more than eleven hours, the Swedish citizen of Jewish descent was allowed entry, on the condition that he sign a document stipulating that he is forbidden to enter the Palestinian territories. He was also forced to pay a deposit of 5,000 Israeli shekels (approximately 1,400 US dollars). He signed the document under protest. “I signed it under duress. I see it as an attempt to constrain me, to prevent me from meeting Palestinians. There is no other purpose than to destroy exactly what our project is trying to achieve—building bridges and dialog,” says Tigran Feiler.
The purpose of the “Let’s Talk About Peace” project is to battle prejudices, anti-Semitism and Islamophobia, and to provide Swedish youth with a deeper, more personal description of the Israel/Palestine conflict. So far, the “Let’s Talk About Peace” project has reached out to nearly Swedish students, and it has obtained support from, among others, the Schools and Education Division of Stockholm and the Olof Palme Memorial Fund, as well as having been awarded by the Helena Bering memorial fund.
So the final result of this peace project was that all of the Palestinian participants were deported. “How can we create a dialog for peace when one side is not even allowed to speak?” asks Ronnie Liebech, one of the participants.
fredag 5 februari 2010
Folkrätten i Wolodarskis värld
I en stort uppslagen artikel den 28 januari skriver Dagens Nyheters politiska chefredaktör Peter Wolodarski om vikten av den statliga upplysningskampanjen om förintelsen, om betydelsen av Forum för levande historia och att Stockholmsdeklarationen kom till. Samtidigt påtalar han hur man svikit det löftesrika i formuleringar som: ”att ta Förintelsen på allvar är att göra motstånd mot stater och politiker som kränker de mest grundläggande av värderingar, oavsett vad tidsandan eller FN-opinionen råkar diktera”.
Betyder det att vi även ska ta Israels allvarliga folkrättsbrott på allvar?
För visst har Wolodarski rätt i att ”Stockholmdeklarationen … förpliktar 55 länder att bekämpa folkmord, etnisk rensning, rasism och antisemitism”. Bör vi, med andra ord, ta vår ”svenska förpliktelse” på allvar och se till att också Israel fördöms för diskriminerande lagar, etnisk rensning och för sin vägran att följa Haagdomstolens rekommendationer och Goldstonerapporten?
Menar Wolodarski till och med att man bör vidta åtgärder mot Israel på samma sätt som man gör mot andra länder ”oavsett vad tidsandan eller FN- opinionen råkar diktera”, alltså trotsa USA:s upprepade veton i Säkerhetsrådet?
Direkt fel har Wolodarski när han påstår att förintelsen förnekades i Durbankonferensen. Måhända faller inte dess resolutioner mot sionism Wolodarski i smaken. Men de bör kanske tolkas utifrån den reellt existerande sionismen i vars namn Israels regering åsidosätter FN:s resolutioner, Genèvekonventioner och folkrätten och i vars namn Israels regering och israeliska medier reflexmässigt stämplar anklagelser mot den israeliska armén för folkrättsbrott som antisemitiska.
Vågar vi hoppas på en mer vidsynt Wolodarski? Eller bör vi vara realistiska och konstatera att han är blind på ena ögat? Blind för Israels brott och blind för instrumentaliseringen av förintelsen.
Betyder det att vi även ska ta Israels allvarliga folkrättsbrott på allvar?
För visst har Wolodarski rätt i att ”Stockholmdeklarationen … förpliktar 55 länder att bekämpa folkmord, etnisk rensning, rasism och antisemitism”. Bör vi, med andra ord, ta vår ”svenska förpliktelse” på allvar och se till att också Israel fördöms för diskriminerande lagar, etnisk rensning och för sin vägran att följa Haagdomstolens rekommendationer och Goldstonerapporten?
Menar Wolodarski till och med att man bör vidta åtgärder mot Israel på samma sätt som man gör mot andra länder ”oavsett vad tidsandan eller FN- opinionen råkar diktera”, alltså trotsa USA:s upprepade veton i Säkerhetsrådet?
Direkt fel har Wolodarski när han påstår att förintelsen förnekades i Durbankonferensen. Måhända faller inte dess resolutioner mot sionism Wolodarski i smaken. Men de bör kanske tolkas utifrån den reellt existerande sionismen i vars namn Israels regering åsidosätter FN:s resolutioner, Genèvekonventioner och folkrätten och i vars namn Israels regering och israeliska medier reflexmässigt stämplar anklagelser mot den israeliska armén för folkrättsbrott som antisemitiska.
Vågar vi hoppas på en mer vidsynt Wolodarski? Eller bör vi vara realistiska och konstatera att han är blind på ena ögat? Blind för Israels brott och blind för instrumentaliseringen av förintelsen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
