Goddag Yxskaft! - några "gamla" tankar kring Vilks!!!!

På vilket sätt är konstvärlden provocerad av Lars Vilks? Är det någon som gått till motattack? Verkat kränkt? Eller är den så provocerad så att den fått tunghäfta?

Om konstvärlden inte vill ställa ut "trevliga" och "skojiga" hundar", så betyder det inte att den är provocerad. Han "ville ju inget särskilt" (DN 070916). Varför skulle den stötas av en oförarglig lek?
Eller – vem är inte rädd för bomber?

Trots det har Vilks "provocerat konstvärlden", säger Vilks och snart är det en "sanning". "Han lyckades" till och med står det på ett annat ställe, eller var det Vilks som sa också det? Goddag Yxskaft. Och i en annan tidning (Sydsv 070824) säger han att han tycker "islam oftast företräds av sanningssägare som är en otrevlig sort" och därför är hans "udd riktad mot islam". Så hur går det hela ihop med "vill inget särskilt"?

Så bryr sig inte konstvärlden eller har den fegat ur? För oavsett om konstvärlden inte är det minsta provocerad – som det ser ut – så måste man väl ändå anta att den har synpunkter på fatwor, paradoxer eller rent nonsens – åtminstone en reaktion på den av Vilks påstådda vänsterorienteringen i konstvärlden: "…. kränkande mot USA och dess befolkning … en lovlig (och rekommenderad) "plumphet" som applåderas av konstvärlden."

Så känner ni igen er? Magasin 3, Moderna Museet och resten? Att vi/ni förenas i kampen mot Israel och USA! I alla fall enligt Vilks. Ja, till och med så "extremvänstriga" har ni/vi blivit så att antisemitismen (bara den är något förtäckt) gått och blivit populär på biennaler. För "man kan idag säga och göra vad som helst mot judar och Israel utan att någon reagerar". Allt enligt Vilks på sin blogg.

För det är bara att gå till källorna (d.v.s bloggar och intervjuer) så framgår de ideologiska sammanhangen. Det har vi gjort, lagt ihop de vilkska pusselbitarna (som vid första anblicken inte går att lägga ihop). Och därmed bjuder vi på att ha blivit provocerade, dock inte tunghäftade. Men vi är väl knappast representativa för konstvärlden?

För slutsatsen blir att om vi överhuvudtaget ska lära oss något av Muhammedbilder och liknande fejder – och de lär återkomma – så måste respektive verk/handling belysas i sitt uppsåt och sammanhang, för att de rätta slutsatserna ska kunna dras. Något man till slut tvingades göra i Danmark. Men då rör man sig i ett politiskt fält, som kan vara provocerande för konstvärlden – och för konstvärldens olika sammanlänkade maktstrukturer. Eftersom konstvärlden hellre vill vara fågel, fisk eller mittemellan än vänster eller höger.

Men då skulle debatten åtminstone röra sig ur fläcken och inte fastna i det matt förpliktigande försvaret av yttrandefriheten (som självklart bör försvaras) till det högljudda basunerandet av detsamma, för sakens egen skull. För det var väl ändå inte det vi skulle ha yttrandefriheten till.