Ett seriöst utställningsförslag till Jamtli Länsmuseum.

Härmed kommer vi, Dror Feiler och Gunilla Sköld Feiler som en räddare i nöden. Vi ställer gärna ut i stället för de avhoppade konstnärerna på Jamtli Länsmuseum med tema provokation. Vi anser att vi mer än de flesta fått betala ett pris för det vi står för, för att vi egentligen provocerar inte bara makten utan också konstvärlden som faktiskt är och alltid har varit en del av makten i sina försök att hålla sig väl med den som göder den. Därför kanske vi mer än många andra är både politiska på allvar som provokativa på riktigt, och därför borde passa perfekt in i temat för den aktuella utställningen, eftersom vi utmanar inte bara makten utan den i själva verket politiskt neutrala konstvärlden. Vi instämmer därmed inte i Dan Jönssons maktanalys som jämställer Pussy Riots och Vilks i DN (30/8), och att Jamtlis agerande är en eftergift till makten, precis som Putins agerande. För det är inte makten som Vilks riktar sina spjutspetsar mot. Vi fyller därför mer än gärna det ur dubbel bemärkelse, tomrum, Lars Vilks och de andra ”provokativa” konstnärerna lämnar efter sig. Här följer ett litet utdrag ur Dan Jönssons text om vårt verk ur hans bok ”Estetisk rensning” och som ger aktualitet åt den kraft som konst har som utmanar maktstrukturer. Att vi aldrig någonsin blivit inbjudna när det handlat om ”provokativ konst” är därför mycket intressant i sammanhanget. Men den här gången kanske ödet låter oss vara med. ”Vad ’Snövit’ gjorde var att väcka liv i en idé om helighet som på ett filosofiskt plan har rensats ut ur dagens konstbegrepp, men som på en existentiell nivå är central i hela den västerländska konsthistorien och därför tränger till ytan så fort det blir konflikt. Det heliga är samtidskonstens förträngda undermedvetna, en kärna av oberörbarhet mitt i gränsupplösningen, ett stråk av bildlöshet mitt i samtidens outsinliga, pulserande bildflöden. De bildstrider som förs i vår tids offentlighet handlar nästan uteslutande om försöken att beröra denna förbjudna, mörka punkt, att ifrågasätta bilden av det dolda heliga, det ovillkorliga, definitiva. Vare sig det sedan handlar om det trygga barnet, om den goda konsten, eller om den absoluta ondskan.” Vårt konkreta utställningsförslag kommer att handla om Makten om bilden.