Nu är det demokrati eller apartheid

I ett uttalade en dag före valet gjorde Benjamin Netanyahu klart att om han skulle bli omvald som premiärminister kommer en palestinsk stat aldrig bli verklighet. Nu är han vald. Strategin Netanyahu har haft gentemot palestinierna och den så kallade fredsprocessen är att ständigt förhala, för att samtidigt fortsätta och fördjupa bosättnings- och ockupationspolitiken. Strategin har hittills lyckats. Även om ingen verkligen trodde på att Netanyahu var intresserad av fredssamtalen fortsatte någonting som kallades för fredsprocess. Och ”så länge det fanns en chans" har omvärlden avstått från att använda skarpa verktyg för att sätta stopp för den snart 50-åriga ockupationspolitiken.

Men om Israels tilltänkte statsminister nu deklarerar att tvåstatslösningen inte längre ligger på bordet – och att fredsprocessen därför är definitivt död – då bör det inte längre finnas något "business as usual" för världens ledare att gömma sig bakom. De som formar EU:s politik i Mellanöstern har gjort klart att den pågående "fredsprocessen" och förhoppningarna om en framtida palestinsk stat var det som hindrade EU från att sluta att endast protestera mot Israels brott mot internationell lag och ta till vad som kan beskrivas som någon form av sanktioner. I och med Netanyahus valseger kommer även USA att ställas inför ett dilemma. Hur kan man berättiga USA:s veton mot resolutioner i FN: s säkerhetsråd, nu när den israeliska regeringens officiella ståndpunkt är att en palestinsk stat är ett ”ickealternativ” och att Västbanken tillhör Israel och inte palestinierna?
När etnonationalism och kolonial bosättnings- och ockupationspolitik kastar sin långa skugga över framtiden för israeler och palestinier och när maktrelationen mellan Israel och Palestina öppet kan kallas för apartheid är det upp till det internationella samfundet – EU, FN och USA – att agera. Nu bör dörren vara öppen för den internationella brottmålsdomstolen att utreda om den israeliska bosättningspolitiken är en krigsförbrytelse och bryter mot Genevekonventionen. Nu bör världssamfundet ansluta sig till BDS (bojkott, avinvesteringar, sanktioner) som man gjorde när man förmådde den sydafrikanska regeringen att till slut nedmontera apartheidsystemet. Nu bör EU agera genom att suspendera Israels förmånliga associationsavtal med EU. Och nu bör det internationella samfundet stödja den palestinska myndighetens beslut att vända sig till FN och andra internationella institutioner för att få stöd för sina rättmätiga strävanden för en palestinsk stat och lika rättigheter – såväl nationella som individuella – för alla människor mellan Medelhavet och Jordanfloden. För nu är det demokrati eller apartheid.