-->
När Israel under tisdagen går till val för att välja landets 20:e Knesset sker det vid en tidpunkt då det israeliska samhället står inför ett tydligt vägval – demokrati eller apartheid. Etnonationalism och bosättningspolitik kastar sin långa skugga över framtiden och ett fortsatt högerstyre med Benjamin Netanyahu vid rodret kan definitivt sänka den redan skadeskjutna israeliska demokratin och konsolidera en maktrelation mellan israeler och palestinier som även vänsterliberala röster i Israel i allt större utsträckning öppet kallar för apartheid. Samtidigt finns små hoppfulla tecken för de optimistiskt lagda i form av en förväntad tillbakagång för de mest aggressiva högernationalistiska partierna och att en ny enhetslista med både araber och judar – bestående av det israeliska kommunistpartiet, en rad mindre arabiska partier och icke sionistiska judar – väntas bli landets tredje största parti.
Netanyahus sex år vid makten har varit en katastrof. Främst för Gazaremsans befolkning som utsatts för upprepade bombkrig och en fortsatt blockad. Men även för palestinierna på Västbanken som sett sitt livsutrymme krympas av expanderande israeliska bosättningar. Dessutom har Netanyahus högerpolitik varit skadlig för Israels egen befolkning. Många av det israeliska samhällets mest akuta problem har fördjupats – fortsatt stora ekonomiska klyftor, ökande barnfattigdom och växande bostadskris. Och sist men inte minst har Netanyahus osminkade högernationalism med stöd från öppet rasistiska och ultrakonservativa partier försatt Israel i sitt sämsta diplomatiska läger på år och dag: relationen med den strategiska partnern USA har nog aldrig varit sämre, flera europeiska parlament har följt i Sveriges spår och erkänt staten Palestina och judiska samfund och organisationer världen över får allt svårare att ställa sig bakom den israeliska högerregeringens ultranationalism och i många fall öppna rasism. Israels isolering på den internationella arenan är en bidragande orsak till att Netanyahu och Likud nu ser ut att göra ett dåligt val. Detta kan och bör ses som en seger för alla oss som på olika sätt satt press på den israeliska staten för att få den att respektera FN-resolutioner och internationella lagar.
Även om Netanyahu kan förlora regeringsmakten finns det all anledning att vara försiktig med glädjeropen. De troliga regeringspartierna i en möjlig center-regering står alla bakom huvuddragen i Israels nuvarande politik gentemot palestinierna och grannländerna. Att skapa en regeringsduglig koalition blir en svår ekvation med en lång rad halvstora partier som alla spretar längs de olika axlar av höger-vänsterskalan som skär kors och tvärs över den politiska spelplanen: fredsfrågan, ekonomisk fördelningspolitik och religionens roll i samhället. För oss som drömmer om en framtid där lika rättigheter och skyldigheter, såväl individuella som nationella, för alla människor som lever mellan Medelhavet och Jordanfloden appliceras är det fortfarande långt kvar. Det är därför av största vikt att omvärlden inte låter sig lugnas av en eventuell centerkoalition med ett mer "passande" språkbruk i de diplomatiska salongerna. Vi måste fortsätta sätta press på nästa israeliska regering – oavsett politisk färg och parlamentariskt underlag genom att klart och tydligt deklarera att om Israel fortsätter med sin folkrättsvidriga politik kommer vi – Israels riktiga vänner och det internationella samfundet – tvingas tillämpa samma politiska påtryckningsmedel mot Israel, som BDS (Boycott, Divestment, Sanctions) som användes för att förmå den Sydafrikanska regeringen att till slut nedmontera apartheidsystemet. Det är det bästa stöd vi kan ge till de grupper i Israel och Palestina som trots kraftig motvind fortsätter att arbeta för mänskliga rättigheter och demokrati för alla.
Även om Netanyahu kan förlora
regeringsmakten finns det all anledning att vara försiktig med glädjeropen. De
troliga regeringspartierna i en möjlig center-regering står alla bakom
huvuddragen i Israels nuvarande politik gentemot palestinierna och
grannländerna.
När Israel under tisdagen går till val för att välja landets 20:e Knesset sker det vid en tidpunkt då det israeliska samhället står inför ett tydligt vägval – demokrati eller apartheid. Etnonationalism och bosättningspolitik kastar sin långa skugga över framtiden och ett fortsatt högerstyre med Benjamin Netanyahu vid rodret kan definitivt sänka den redan skadeskjutna israeliska demokratin och konsolidera en maktrelation mellan israeler och palestinier som även vänsterliberala röster i Israel i allt större utsträckning öppet kallar för apartheid. Samtidigt finns små hoppfulla tecken för de optimistiskt lagda i form av en förväntad tillbakagång för de mest aggressiva högernationalistiska partierna och att en ny enhetslista med både araber och judar – bestående av det israeliska kommunistpartiet, en rad mindre arabiska partier och icke sionistiska judar – väntas bli landets tredje största parti.
Netanyahus sex år vid makten har varit en katastrof. Främst för Gazaremsans befolkning som utsatts för upprepade bombkrig och en fortsatt blockad. Men även för palestinierna på Västbanken som sett sitt livsutrymme krympas av expanderande israeliska bosättningar. Dessutom har Netanyahus högerpolitik varit skadlig för Israels egen befolkning. Många av det israeliska samhällets mest akuta problem har fördjupats – fortsatt stora ekonomiska klyftor, ökande barnfattigdom och växande bostadskris. Och sist men inte minst har Netanyahus osminkade högernationalism med stöd från öppet rasistiska och ultrakonservativa partier försatt Israel i sitt sämsta diplomatiska läger på år och dag: relationen med den strategiska partnern USA har nog aldrig varit sämre, flera europeiska parlament har följt i Sveriges spår och erkänt staten Palestina och judiska samfund och organisationer världen över får allt svårare att ställa sig bakom den israeliska högerregeringens ultranationalism och i många fall öppna rasism. Israels isolering på den internationella arenan är en bidragande orsak till att Netanyahu och Likud nu ser ut att göra ett dåligt val. Detta kan och bör ses som en seger för alla oss som på olika sätt satt press på den israeliska staten för att få den att respektera FN-resolutioner och internationella lagar.
Även om Netanyahu kan förlora regeringsmakten finns det all anledning att vara försiktig med glädjeropen. De troliga regeringspartierna i en möjlig center-regering står alla bakom huvuddragen i Israels nuvarande politik gentemot palestinierna och grannländerna. Att skapa en regeringsduglig koalition blir en svår ekvation med en lång rad halvstora partier som alla spretar längs de olika axlar av höger-vänsterskalan som skär kors och tvärs över den politiska spelplanen: fredsfrågan, ekonomisk fördelningspolitik och religionens roll i samhället. För oss som drömmer om en framtid där lika rättigheter och skyldigheter, såväl individuella som nationella, för alla människor som lever mellan Medelhavet och Jordanfloden appliceras är det fortfarande långt kvar. Det är därför av största vikt att omvärlden inte låter sig lugnas av en eventuell centerkoalition med ett mer "passande" språkbruk i de diplomatiska salongerna. Vi måste fortsätta sätta press på nästa israeliska regering – oavsett politisk färg och parlamentariskt underlag genom att klart och tydligt deklarera att om Israel fortsätter med sin folkrättsvidriga politik kommer vi – Israels riktiga vänner och det internationella samfundet – tvingas tillämpa samma politiska påtryckningsmedel mot Israel, som BDS (Boycott, Divestment, Sanctions) som användes för att förmå den Sydafrikanska regeringen att till slut nedmontera apartheidsystemet. Det är det bästa stöd vi kan ge till de grupper i Israel och Palestina som trots kraftig motvind fortsätter att arbeta för mänskliga rättigheter och demokrati för alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar