Är det så att regeringens nya migrationspolitik är inspirerad av det ökända Bollhusmöttet 1939

Kvällen den 17 februari 1939 gick Uppsalas studenter bokstavligen man ur huse för att delta i ett snabbinkallat politiskt möte.
Då 1939, som nu 2015, målar man bilden att ett systemkollaps är närstående.

Då några dagar efter Kristallnatten som nu mitt under den pågående flyktingkatastrofen väljer man att protestera mot flyktingarna och så småningom stänger man gränserna.

Då var det Judar och nu är det Muslimer.

Mötet hade föranletts av ett förslag om att tio judiska läkare skulle beredas möjlighet att arbeta i Sverige i Kristallnattens efterdyningar.

Och här följer några citat från 1939:

"...Man kräver att statsmakterna inte ger ”främmande intellektuell arbetskraft” tillfällen till arbete ”som kunna besättas med välmeriterade svenska män och kvinnor.” Det rör sig om ett förtäckt hot: annars kan det uppstå ”okända problem av ödesdiger art”...."

"...”Försök att i större antal placera judiska flyktingar som yrkesutövare i vårt land ha vållat stark irritation och skulle även i framtiden skapa konflikter. Immigrationsproblemet är hel avhängigt av befolkningsfrågan. Det gäller för oss att se till att något behov av immigration ej finnes..."

The Israeli government and the Israeli right wing invented the equation ISIS=Palestinians

Sweden's foreign minister Margot Walström did not link the terror attacks in Paris by Islamic State last Friday and the Israeli-Palestinian conflict. Wallström did not invent the equation ISIS=Palestinians. The Israeli right wing did. The ones who did was the Israeli politicians that within hours of the Paris attacks were capitalizing on the tragedy by likening them to Palestinian terrorism.

"In Israel, as in France, terrorism is terrorism, and its motivation is radical Islam and a desire for destruction,” Prime Minister Benjamin Netanyahu wrote on his Facebook page. Culture Minister Miri Regev posted an image on Facebook that read: “Paris 13/11, New York 9/11, Israel 24/7.”

The Israeli comparisons between the Palestinian struggle against Israeli occupation and ISIS did not begin with Paris. The right wing has been claiming for years that Palestinian violence does not stem from Israel’s actions in the occupied territories, but is a consequence of a “clash of civilizations” between the West (represented by Israel) and radical Islam. In the past year, as ISIS became the world’s new Big Bad, the comparison between Palestinians and ISIS has become a major right-wing trope. 

Less than a month ago, for instance, Netanyahu claimed Palestinian President Mahmoud Abbas “has joined ISIS and Hamas” in claiming that Israel threatens the al-Aqsa mosque. And in his address to the UN General Assembly in 2014, Netanyahu said “ISIS and Hamas are branches of the same poisonous tree…Hamas is ISIS and ISIS is Hamas.”

Wallström expressed in Swedish public television was her worries about the radicalization of young Swedes fighting for ISIS. Wallström said: “Obviously we have reason to be worried, not just in Sweden but across the world – because there are so many that are being radicalized. Here, once again, we are brought back to situations like the one in the Middle East (occupation, oppression in Irq, Syria...), where not least the Palestinians see that there is no future. We (the Palestinians draw the conclusion) must either accept a desperate situation or resort to violence.” 

En fråga till (v)åra folkvalda

-->

-->

Jag har en fråga till (v)åra folkvalda (Hans Linde, Daniel Sestracic, Nooshi Dadgostar, Jonas Sjöstedt, Rosana Dinamarca m.fl.). Hur kan det komma sig att hets mot folkgrupp (som är förbjuden enligt lag) bedrivs i Sverige av idag i SVT. Jag talar inte om den hets mot folkgrupp som bedrivs av SD och högerextremister på sociala medier, och inte heller om hetsen som bedrivs av SDs ”stormtrupper” som går från ord till handling och terroriserar nytillkomna och meningsmotståndare. Jag talar om den hets mot folkgrupp som bedrivs i publikservice, i SVT på bästa sändningstid av en ”diplomat”, en ambassadör (se videon nedan). Jag undrar hur länge ska tillåta Israels ambassadören i Sverige Isaac Bachman att bedriva hatpropaganda mot palestinier och muslimer. Är det inte på tiden att ni ställer en dessa raka frågor till utrikesministern Margot Wallström: Är det inte på tiden att UD sätter stopp för Bachmans brott mot svensk lag (hets mot folkgrupp är förbjuden i Sverige och skulle någon annan än en Israelisk ambassadör våga sig på sådana generaliseringar mot en annan folkgrupp så är jag ganska säker att vissa åtgärder skulle vidtas) Är det inte på tiden att skicka Isaac Bachman hem? 

Israel har startat en hetskampanj mot Sverige, Utrikesministern Margot Wallström​ och Sveriges utrikespolitik

Israel har startat en hetskampanj mot Sverige, Utrikesministern Margot Wallström​ och Sveriges utrikespolitik med avsikten att skrämma Sverige till tystnad (och allt detta främst på grund av Svriges erkännade av Palestina som stat). Kampanjen kärna är falska beskyllningar om antisemitism och judehat. Denna kampanj använder sig av med avsikt feltolkning av vad som sägs och rena lögner.  Nu blir även Göteborgs-Posten, Aftonbladet (och Expressen) del i hetskampanjen genom att publicera artiklar fulla av lögner, halvsanningar och demagogisk retorik utan kommentarer. Hetskampanjen har pågått sedan länge både i Sverige och i Israel, t.ex i Haaretz's opinionsartikel av FP riksdagsledamoten Mathias Sundin. Alltså, GP, Expressen, Aftonbladet och Mathias Sundin går i dessa fall den Israeliska högerregeringens ärenden (att förtala Sverige och dess regering). GPs, Aftonbladets, Expressens och Haaretzs artiklarna är fulla med insinuationer och direkta anklagelser (om antisemitism och judehat) och avsiktlig förvrängning som har inget faktisk grund i vad Wallström sa eller i vad den Svenska regeringen gör. Att påstå att de palestinska terrorattacker, som nyligen har dödat 20 israeler och skadat 600, inte är en konsekvens av ”förtryck” som Oren gör i ABs artikel går mot all forskning och kunskap vi har om motståndsrörelser, ockupation och förtryck. Redan 2004 i samband med installationen "Snövit och Sanningens Vansinne" på Historiska Museet har jag och många andra påpekat att om man inte vill se de bakomliggande orsakerna till terrorn är man dömd att leva med denna terror. Bara genom att förstå (inte ursäkta) kan vi vara på väg att stoppa nyrekryteringen till terrornätverken och se ett slut på denna våldsspiral som vecklas ut framför våra ögon.

Och:
Den Israeliska UD och skribenterna i de olika tidningarna missförstod inte Wallströms uttalande, det är en avsiktlig förvrängning av det Wallström sa och vad Sveriges Regering gör. Jag föreslår att Skribenterna i GP, Aftonbladet och Expressen och de andra som reagerade ska lyssna en än gång på vad som sägs och inte på vad man vill tro som sägs. Det Margot Wallström sagt är precis det som bör göras dvs se de orsakerna till radikaliseringen och försöka se till att de försvinner. En av de orsaker till att Hammas har blivit så stark i Palestina är inte den "inneboende ondskan" i palestinierna (som Israel ambassadör gladligen talar om) utan den folkrättsvidriga ockupationen och dess följder. Skulle israel ha avvecklat ockupationen och bosättningarna efter Oslo 1993 skulle situationen se helt annorlunda ut. PÅ samma sätt har den nuvarande radikaliseringen orsaker och det är de vi ska fokusera på precis som Margot Wallström påpekade i inslaget.

Svenska Kommittén mot Antisemitism och trivialiseringen av antisemitismen

I en dag som denna, Kristallnatts-dagen är det kanske på sin plats att påpeka att SKMA (Svenska Kommittén mot Antisemitism) solkar det viktiga arbete mot antisemitism när man väljer t.ex. att varna för antisemitism i filmen "Även de döda har ett namn" trots att det i filmen finns inte en uns av antisemitiskt eller antijudiskt budskap men låter bli (t.ex) att agera/reagera när ett hakkors målas på dörren till en lägenhet av offentlig person av judisk börd (min dörr).

SKMAs sätt att använda antisemitism i andra politiska syften än kampen mot antisemitism trivialiserar antisemitism och skadar kampen mot antisemitism.

Women's Boat to Gaza will sail to challenge the blockade! Freedom Flotilla Coalition: Israel – We are coming

-->

In light of the extremely deteriorated situation in Palestine, the Israeli oppression and the continued blockade of Gaza, the Freedom Flotilla Coalition (FFC) met in Barcelona to evaluate past actions and plan for future work.  The following strategic plan was adopted:
2016: Women's Boat to Gaza will sail to challenge the blockade.
2017: Focus will be on solidarity with the fishermen of Gaza.
2018: a large vessel carrying hundreds of supporters from around the world will sail to challenge the blockade.

In the meeting, which took place on Saturday October 31st and Sunday November 1st, 2015 the following campaigns were represented:
Canadian Boat to Gaza
European Campaign to End the Siege of Gaza
Freedom Flotilla Italy
Palestinian Solidarity Alliance (South Africa)
Rumbo a Gaza (Spain)
Ship to Gaza - Norway
Ship to Gaza – Sweden

This was the first FFC face to face meeting after Freedom Flotilla III, where the Marianne was captured, and all delegates on board detained, by the Israeli occupation forces.

FFC has, and will continue to, focus its work on actively challenging the blockade of Gaza, call upon and pressure governments worldwide to take action against this illegal blockade and at the same time supports various forms of non violent struggle adopted by the Palestinian people against oppression and injustice.

We will continue our work until the blockade of Gaza is lifted, occupation comes to an end and all just rights of the Palestinian people are restored. 

Nu försöker Israels ambassadör bestämma vilka filmer som ska visas i Sverige

Nu försöker Israels ambassadör bestämma vilka filmer som ska visas i Sverige. Med genomfalska anklagelser om antisemitism försöker Israels ambassadör "förbjuda" en dokumentärfilm. Ambassadörens agerande är en del av Israels försök att tysta all Israelkritik med falska anklagelser om antisemitism. Det verkar som om Israels ambassadör inte fattar att han är gäst i Sverige och att vi i Sverige har lagar som reglerar yttrandefriheten. Filmen handlar om människorättsaktivisten och barnläkaren Henry Ascher, hans familj, hans arbete med flyktingbarn i Sverige och hans resor med Ship to Gaza.

Det är på tiden att vi säger ifrån. Inte ska vi ha i Sverige en ambassadör som öppet ger uttryck för rasistiska åsikter och som försöker strypa rättmätig Israelkritik.

(Se hans brev till Margot Wallström, Gustav Fridolin m.fl. och vad han tycker o tänker om Muslimer och Palestinier).

En propagandakampanj som är iscensatt av den israeliska UD

Just nu pågår en propagandakampanj som är iscensatt av den israeliska UD med Benjamin Netanyahu i spetsen i syfte att göra alla palestiniernas aspirationer på en självständig stat omöjliga. Propagandakampanjens huvudtes är att alla palestinier har varit och är antisemiter och därför inte förtjänar några rättigheter och/eller egen stat.
På sätt och vis är Benjamin Netanyahus (som är också Israels utrikesminister) och Israels ambassadörs senaste kommentarer om förintelsen, antisemitism och palestinierna en relativ trivialitet jämfört med de aldrig sinande våld och förtryck som plågar befolkningen mellan havet och floden i den mest utdragna konflikten i världen. 
Netanyahus försök att fästa den idémässiga grunden för folkmordet på sex miljoner judar på Haj Amin al-Husseini och Bachmans påstående att palestinierna har alltid varit och är judehatare och anhängare av nazismen är en form av konspirationsteorier och trivialisering av förintelsen och de förtjänar vidare analys.Här är vad Netanyahu sade: "...Hitler ville inte utrota judarna på den tiden, ville han utvisa judarna. Och Haj Amin al-Husseini gick till Hitler och sade: Om du utvisa dem, de kommer alla hit." "Så vad ska jag göra med dem? Frågade han. Han sa, Bränn dem..."

  

Och här är vad Bachman sade: "...Innan staten Israel bildades samarbetade palestinierna med tyskarna och Hitler om den slutliga lösningen av judefrågan i fall tyskarna kom till Israel. Det här började långt inan staten Israel ens fanns, och det bara fortsätter. Det handlar om hat mot judar och sedermera mot Israel..."

Netanyahus uttalande är naturligtvis, ohistoriska nonsens, för om det finns en konsensus kring en fråga i världen, så är det enighet om att Hitler var fullt kapabel att komma på idén med Förintelsen själv. Och Bachmans uttalande är lika absurd som hans chefs.
Men låt oss stanna upp en sekund och fundera på vad Netanyahu och Bachman gör, och i vilket sammanhang de gör det. Det finns idag en förnyad våg av våld i Israel och Palestina. Minst 50 palestinier och 9 israeler är döda. I detta klimat, väljer Netanyahu och Bachman att försöka skriva om historien om Förintelsen. 
De gör detta för att omskriva både den nuvarande konflikten och egentligen, hela konflikten med palestinierna, som en del i en permanent palestinsk tendens till antijudiska hat. Dessa två herrar struntar i den pågående ockupationen av Palestina, eller i den obönhörligt expanderande bosättningar, eller i det faktum att fler palestinier dödades av Israel förra året än någon gång sedan 1967, eller att diskriminering och förtvivlan att palestinierna i Jerusalem ansikte. Netanyahu och Bachman försöker lura oss alla att det är antisemitism och antisemitism ensam, som är orsaken till den pågående och förnyade våldsspiralen. I denna lögnaktiga "bearbetning"av historien reduceras palestinier palestinierna till antisemitiska odjur som drivs till mord av ren och skär ondska.
Den "naturliga" slutsatsen av denna historieförfalskning (för de som blir lurade att tro på dessa lögner) är att det kan inte bli någon fred med palestinierna som är antisemiter/nazister och självklart förtjänar inte ett folk som är antisemitisk/nazistisk i grunden att ha en egen stat (som självklart kommer enligt denna logik bli ett ondskans näste).

Hur länge kommer vi i Sverige att tillåta en Israelisk ambassadör hetsa mot muslimer och palestinier?

I en intervju i SVTs agend (18/10-2015) hetsar Israels ambassadör i Sverige Isaak Bachman en än gång mot en folkgrupp. Förra gången var det mot muslimer på en Facebookpost (12/1-2015) (se: http://drorfeiler.blogspot.se/2015_01_01_archive.html) och nu i Agenda hetsar Bachman mot Palestinierna som grupp när han säger att "...Innan staten Israel bildades samarbetade palestinierna med tyskarna och Hitler om den slutliga lösningen av judefrågan i fall tyskarna kom till Israel. Det här började långt inan staten Israel ens fanns, och det bara fortsätter. Det handlar om hat mot judar och sedermera mot Israel..." (se bifogade video eller länken till Agenda: http://www.svt.se/agenda/se-program/agenda-57 (29:50))

Man undrar hur länge kommer vi i Sverige att tillåta en israelisk ambassadör hetsa mot muslimer och palestinier.

Stop the Killing, End the Occupation: Statement from the Global Jewish Network for Justice

As members of Jewish communities around the world, we are horrified by the violence that is sweeping the streets of Palestine/Israel, costing the lives of over 30 people, both Palestinians and Israelis in the past two weeks alone. A 2 year old girl in Gaza was the youngest of 4 Palestinian children who were killed in the past two weeks. A 13 year-old Israeli boy is in critical condition after being stabbed nearly a dozen times. Over a thousand people were injured in the same period. Fear has completely taken over the streets of Jerusalem, the center of this violence. Israelis shooting Palestinian protesters in and around East Jerusalem. Palestinians stabbing and shooting Israeli civilians and policemen in the middle of the streets. Israeli forces killing Palestinian suspects when they are clearly not a threat and without trial. Palestinians throwing stones at passing cars. Israeli mobs beating up Palestinians or calling on police to shoot them. Humiliating strip searches of Palestinians in the streets – all of these have become a daily occurrence in the city in which we are raised to pray for peace, as well as other places in Israel, Gaza and the West Bank.

While violence is visible on the streets, it is also occupying people’s minds and hearts. Fear is bringing out the worst of people, and the demand for more blood to be shed, as if this will repair the damage done. Fear and racist rhetoric are escalating the situation. The Israeli government is once again responding in a militarised way: there have been hundreds of arrests; Palestinian access to the Al-Aqsa mosque compound has been limited; parts of the Muslim quarter of the Old City of Jerusalem have been closed to Palestinians; open-fire regulations have been changed to allow the use of sniper fire against children; a minimum sentence for stone throwing has been introduced, including for over 150 children arrested in East Jerusalem alone in the past few weeks; and now there are talks of enforcing a curfew, or even a closure, of East Jerusalem.

All these constitute collective punishment on the entire population of East Jerusalem with over 300,000 people. In the past, these measures have proven themselves ineffective at ending violence. Decades of dispossession, occupation and discrimination are the main reasons for Palestinian resistance. Further Israeli military repression and ongoing occupation and siege will never end the Palestinian desire for freedom nor will it address the root causes of violence. Indeed, the current actions by the Israeli government and army are likely to create further violence, destruction, and the entrenchment of division. Only justice and equality for all will bring peace and quiet to the residents of Israel and Palestine.

As a group of Jews from around the world we believe that immediate change needs to come from the Israeli government and Israeli people. It is incumbent on all Jews around the world to pressure the Israeli government – and those who follow and support its words and deeds – to change its approach. The military crackdown must cease immediately, Palestinians must be allowed complete freedom of movement. It is also a responsibility of Jewish people worldwide to obligate the countries in which we live to immediately cease the economic and military support of the ongoing Israeli occupation in Palestine and siege of Gaza.

We call on our Jewish communities, and our broader communities, to publicly insist on an end to the violence, occupation, siege and military response and instead demand equality and freedom for the Palestinian people and justice for all.

Shomeret Shalom Rabbinic School & Learning Center
Independent Jewish Voices Canada
Australian Jewish Democratic Society (AJDS)
Women in Black, Melbourne
Jewdas, UK
Tzedek Chicago
South African Jews for a Free Palestine
Jewish Voice for Democracy and Justice in Israel/Palestine (jvjp), Switzerland
Een Andere Joodse Stem, Another Jewish Voice – Belgium
Jewish Socialists’ Group – UK
Sahar Vardi, Jerusalem
Micha K. Ben David, Jerusalem
Daniel Mackintosh, London
Ilana Sumka, Belgium
Yael Shafritz, London
Rabbi Brant Rosen, Chicago
Rachel Diamond, London
Sivan Barak, Melbourne
Jordy Silverstein, Melbourne
Bianca Neumann, São Paulo
Gabriela Korman, Porto Alegre
Annie Cohen, London
Eran Cohen, London
James Kleinfeld, London
Joseph Finlay, London
Lev Taylor, London
Shajar Goldwaser, São Paulo
Iara Haasz, São Paulo
Lilian Avivia Lubochinski​, São Paulo
Elena Judensnaider Knijnik, São Paulo
Yuri Haasz, São Paulo
Juliana Westmann Del Poente, São Paulo
Breno Altman, São Paulo
Igor Fillippe Goldstein, São Paulo
Pedro Haasz Lakatos, São Paulo
Moriel Rothman-Zecher, Jerusalem.
Aryeh Bernstein, Chicago
Micah Hendler, Jerusalem
Rabbi Lynn Gottlieb
Robin Rothfield, Melbourne
Joan Nestle, Melbourne
Jem Light, Melbourne
Sue Leigh, Melbourne
Ben Silverstein, Sydney
Alex Nissen, Melbourne
Margaret Jacobs, Melbourne
Rae Abileah, USA
Shereen Usdin, Cape Town
Lily Manoim, Cape Town
Merlynn Edelstein, Cape Town
David Fine, Cape Town
Dr. Fran Shahar, Atlanta
ilise cohen, Atlanta
Michal Shilor, Jerusalem Raoul Fishman
Judy Favish, Cape Town
Sheila Barsel, Cape Town
David Sanders, Cape Town
Heidi Grunebaum, Cape Town
Anya Topolski, Belgium
Dror Feiler, Sweden, Chair person for EJJP

Please share this statement, which was initiated by an international Jewish network of groups and individuals working for justice in Palestine. We reclaim Jewish identity not as a nationalist identity but as one that celebrates our diverse roots, traditions & communities wherever we are around the world. We believe that it is essential for there to be a global Jewish voice to challenge Israel’s destructive policies, in solidarity with the Palestinian struggle. This international Jewish network aims to become that voice.
If you would like to sign on to this statement as an individual or a group, please contact me through the comment board on: http://rabbibrant.com/2015/10/16/stop-the-killing-end-the-occupation-a-statement-from-the-global-jewish-network-for-justice/

Ett avslag på min begäran för prövningstillstånd av tre mål om "våldsamt motstånd".

Jaha, så där kom presenten lagom till min födelsedag! Från Högsta Domstolen: ett avslag på min begäran för prövningstillstånd av tre mål om "våldsamt motstånd".

Att ha bidragit till denna klargörande lagtolkning (polisens och rättsväsendets) är inte fy skam: att vissa manifestationer/demonstrationer är tillåtna och ok, och andra brottsliga.

Nu återstår att gå vidare och se till (med politiskt arbete, civil olydnad mm) att lagen skrivs om, så att yttrandefriheten (inom lagens ramar) ska gälla för alla och för att den ena manifestationen/demonstrationen inte ska ha större rättigheter än den andra!

Jag har som sagt gripits för att inte ha åtlytt uppmaningen att sluta spela Pippi Långstrump på saxofon under en motmanifestation och för våldsamt motstånd. Jag döms till böter, inte för själva spelandet, utan för att inte ha åtlytt polisen och för att passivt ha motsatt mig omhändertagandet.

Att spela Pippi Långstrump på sax och att vägra acceptera att min yttrandefrihet är mindre värd än rasisternas kan säkert vara en nog så skrämmande upplevelse, men lagbrott?

Israeli officials on the Palestinian state issue in their own words:

Benjamin Netanyahu, Prime Minister

“I think anyone who is going to establish a Palestinian state and to evacuate territory is giving radical Islam a staging ground against the State of Israel.” (Politico, 3/16/15)

“I think the Israeli people understand now what I always say: that there cannot be a situation, under any agreement, in which we relinquish security control of the territory west of the River Jordan.” (Times of Israel, 7/13/14)

Naftali Bennett, Minister of Education:

“I will do everything in my power to make sure they [Palestinians] never get a state.” (New Yorker,1/21/13)

“We are not going to give up more land. This approach has failed. Now, if it means that the world will penalize us, that is unfair but so be it.” (Times of Israel,2/17/15)

“Israel cannot withdraw from more territory and cannot allow for the establishment of a Palestinian state in the West Bank.” (New York Times, 11/6/14)

In a 2010 television debate with Palestinian Israeli Ahmed Tibi: “When [Palestinians] were still climbing trees, we had a Jewish state here… We were here long before you.” (972 Mag, 1/1/13)

Yuval Steinitz, Minister of National Infrastructure, Energy, and Water:

“Israel should stop transferring the taxes it collects for the Palestinian Authority and consider dismantling it if it continues to act against Israel in the international arena. Establishing a Palestinian state in the current conditions will bring war, terrorism and a Hamas and Islamic State takeover of Judea and Samaria.” (Jerusalem Post, 12/18/14)

“The demand for Israel to withdraw to the 1967 lines, without holding on to the Jordan Valley, without defensible borders, without security control, and without the demilitarization of Gaza… is a recipe for collective suicide.” (Jerusalem Post, 9/8/14)

Ayelet Shaked, Minister of Justice:

“We should manage the conflict and not give up on any centimeter of land. Yes, it’s not perfect, but it’s better than any other alternative.” (Jewish Telegraphic Agency, 2/3/15)

“Around us in the Middle East there is total chaos. I’m not willing to give up on my land for this chaos.” (The Forward, 5/7/15)

Moshe Ya’alon, Minister of Defense:

“It is time to free ourselves of the concept that everything leads to a framework that is called a state. From my standpoint, they can call it the Palestinian empire. I don’t care. It would basically be autonomy.” (Jerusalem Post, 10/17/14)

“I think we made a mistake with land for peace.” (The Forward, 6/10/14)

Tzipi Hotovely, Deputy Minister of Foreign Affairs:

“This land is ours. All of it is ours. We expect as a matter of principle of the international community to recognize Israel’s right to build homes for Jews in their homeland, everywhere.” (The Guardian, UK, 5/22/15)

“We need to demand sovereignty over all of Judea and Samaria, and nothing less than that.” (Times of Israel, 7/16/12)

Miri Regev, Minister of Culture and Sport:

“The expression Palestinian state should not be used.” (al-Arabiya, 6/11/09)

“The towns in the Jordan Valley are a strategic and security asset of the state of Israel that must stay in our hands.” (The Guardian, UK, 12/31/13)

Silvan Shalom, Vice Prime Minister, Minister of the Interior:

“We are all against a Palestinian state, there is no question about it.” (Ha’aretz,5/18/15)

“Judea and Samaria are the bulletproof vest of Israel.” (Ha’aretz. 5/18/15)

Danny Danon, Minister of Science, Technology and Space:

“Enough with the two-state-solution. Land-for-peace is over. We don’t want a Palestinian State. We need to apply Israeli sovereignty over all Jewish communities in Judea and Samaria. It’s been about 20 years since the Oslo Accords. That’s finished and now we’re ready for new ideas…We are a nationalist government and not a government that will establish a Palestinian government on 1967 lines.” (Arutz 7,10/2/12)

“I understand the importance of political power, so I will use my strength and influence to convince as many people as I can within the (Likud) party and outside the party that a Palestinian state is bad news for Israel.” (The Forward, 7/8/13)

Zeev Elkin, Minister of Jerusalem:

“There is no place for a Palestinian state, not in temporary borders and not in any other configuration.” (Arutz Sheva, 3/25/11)

“Whoever objects to the ‘two state’ solution does not need to present an alternative solution because the basic situation is that this territory belongs to us.” (Arutz Sheva,10/24/13)

“For 20 years, we talked about what to give and why. Now the time has come for an entirely different discourse…This is our land, and it’s our right to apply sovereignty over it. Regardless of the world’s opposition, it’s time to do in Judea and Samaria what we did in [East] Jerusalem and the Golan.” (Times of Israel,7/16/12)

“I certainly think a Palestinian state is no solution. And if I think a Palestinian state is no solution, that means I do want a Jewish presence here. Which raises the question: What do you do with the Palestinian population? And I don’t think the answer to that question can be found right now.” (Times of Israel, 7/29/13)

Uri Ariel, Minister of Agriculture:

“There will be just one state between the Jordan River and the sea, and that is the State of Israel.” (Middle East Monitor, 5/30/14)

“Anyone here today understands that the vision of two states is unrealistic and will never happen.” (Times of Israel, 8/25/13)

Yisrael Katz, Minister of Intelligence and Atomic Energy:

“I will not agree to a Palestinian state. The only practical solution is an autonomous entity in the A and B areas with an affiliation with Jordan and Israeli security control.” (YNet News, 7/10/13)

“Israel needs to take unilateral steps to apply Israeli sovereignty to all of the settlements in Judea and Samaria.” (Jerusalem Post, 5/6/11)

Nu är det demokrati eller apartheid

I ett uttalade en dag före valet gjorde Benjamin Netanyahu klart att om han skulle bli omvald som premiärminister kommer en palestinsk stat aldrig bli verklighet. Nu är han vald. Strategin Netanyahu har haft gentemot palestinierna och den så kallade fredsprocessen är att ständigt förhala, för att samtidigt fortsätta och fördjupa bosättnings- och ockupationspolitiken. Strategin har hittills lyckats. Även om ingen verkligen trodde på att Netanyahu var intresserad av fredssamtalen fortsatte någonting som kallades för fredsprocess. Och ”så länge det fanns en chans" har omvärlden avstått från att använda skarpa verktyg för att sätta stopp för den snart 50-åriga ockupationspolitiken.

Men om Israels tilltänkte statsminister nu deklarerar att tvåstatslösningen inte längre ligger på bordet – och att fredsprocessen därför är definitivt död – då bör det inte längre finnas något "business as usual" för världens ledare att gömma sig bakom. De som formar EU:s politik i Mellanöstern har gjort klart att den pågående "fredsprocessen" och förhoppningarna om en framtida palestinsk stat var det som hindrade EU från att sluta att endast protestera mot Israels brott mot internationell lag och ta till vad som kan beskrivas som någon form av sanktioner. I och med Netanyahus valseger kommer även USA att ställas inför ett dilemma. Hur kan man berättiga USA:s veton mot resolutioner i FN: s säkerhetsråd, nu när den israeliska regeringens officiella ståndpunkt är att en palestinsk stat är ett ”ickealternativ” och att Västbanken tillhör Israel och inte palestinierna?
När etnonationalism och kolonial bosättnings- och ockupationspolitik kastar sin långa skugga över framtiden för israeler och palestinier och när maktrelationen mellan Israel och Palestina öppet kan kallas för apartheid är det upp till det internationella samfundet – EU, FN och USA – att agera. Nu bör dörren vara öppen för den internationella brottmålsdomstolen att utreda om den israeliska bosättningspolitiken är en krigsförbrytelse och bryter mot Genevekonventionen. Nu bör världssamfundet ansluta sig till BDS (bojkott, avinvesteringar, sanktioner) som man gjorde när man förmådde den sydafrikanska regeringen att till slut nedmontera apartheidsystemet. Nu bör EU agera genom att suspendera Israels förmånliga associationsavtal med EU. Och nu bör det internationella samfundet stödja den palestinska myndighetens beslut att vända sig till FN och andra internationella institutioner för att få stöd för sina rättmätiga strävanden för en palestinsk stat och lika rättigheter – såväl nationella som individuella – för alla människor mellan Medelhavet och Jordanfloden. För nu är det demokrati eller apartheid.

Det är demokrati eller apartheid - Viktigt med fortsatt press på Israel

-->

Även om Netanyahu kan förlora regeringsmakten finns det all anledning att vara försiktig med glädjeropen. De troliga regeringspartierna i en möjlig center-regering står alla bakom huvuddragen i Israels nuvarande politik gentemot palestinierna och grannländerna.

När Israel under tisdagen går till val för att välja landets 20:e Knesset sker det vid en tidpunkt då det israeliska samhället står inför ett tydligt vägval – demokrati eller apartheid. Etnonationalism och bosättningspolitik kastar sin långa skugga över framtiden och ett fortsatt högerstyre med Benjamin Netanyahu vid rodret kan definitivt sänka den redan skadeskjutna israeliska demokratin och konsolidera en maktrelation mellan israeler och palestinier som även vänsterliberala röster i Israel i allt större utsträckning öppet kallar för apartheid. Samtidigt finns små hoppfulla tecken för de optimistiskt lagda i form av en förväntad tillbakagång för de mest aggressiva högernationalistiska partierna och att en ny enhetslista med både araber och judar – bestående av det israeliska kommunistpartiet, en rad mindre arabiska partier och icke sionistiska judar – väntas bli landets tredje största parti.

Netanyahus sex år vid makten har varit en katastrof. Främst för Gazaremsans befolkning som utsatts för upprepade bombkrig och en fortsatt blockad. Men även för palestinierna på Västbanken som sett sitt livsutrymme krympas av expanderande israeliska bosättningar. Dessutom har Netanyahus högerpolitik varit skadlig för Israels egen befolkning. Många av det israeliska samhällets mest akuta problem har fördjupats – fortsatt stora ekonomiska klyftor, ökande barnfattigdom och växande bostadskris. Och sist men inte minst har Netanyahus osminkade högernationalism med stöd från öppet rasistiska och ultrakonservativa partier försatt Israel i sitt sämsta diplomatiska läger på år och dag: relationen med den strategiska partnern USA har nog aldrig varit sämre, flera europeiska parlament har följt i Sveriges spår och erkänt staten Palestina och judiska samfund och organisationer världen över får allt svårare att ställa sig bakom den israeliska högerregeringens ultranationalism och i många fall öppna rasism. Israels isolering på den internationella arenan är en bidragande orsak till att Netanyahu och Likud nu ser ut att göra ett dåligt val. Detta kan och bör ses som en seger för alla oss som på olika sätt satt press på den israeliska staten för att få den att respektera FN-resolutioner och internationella lagar.

Även om Netanyahu kan förlora regeringsmakten finns det all anledning att vara försiktig med glädjeropen. De troliga regeringspartierna i en möjlig center-regering står alla bakom huvuddragen i Israels nuvarande politik gentemot palestinierna och grannländerna. Att skapa en regeringsduglig koalition blir en svår ekvation med en lång rad halvstora partier som alla spretar längs de olika axlar av höger-vänsterskalan som skär kors och tvärs över den politiska spelplanen: fredsfrågan, ekonomisk fördelningspolitik och religionens roll i samhället. För oss som drömmer om en framtid där lika rättigheter och skyldigheter, såväl individuella som nationella, för alla människor som lever mellan Medelhavet och Jordanfloden appliceras är det fortfarande långt kvar. Det är därför av största vikt att omvärlden inte låter sig lugnas av en eventuell centerkoalition med ett mer "passande" språkbruk i de diplomatiska salongerna. Vi måste fortsätta sätta press på nästa israeliska regering – oavsett politisk färg och parlamentariskt underlag genom att klart och tydligt deklarera att om Israel fortsätter med sin folkrättsvidriga politik kommer vi – Israels riktiga vänner och det internationella samfundet – tvingas tillämpa samma politiska påtryckningsmedel mot Israel, som BDS (Boycott, Divestment, Sanctions) som användes för att förmå den Sydafrikanska regeringen att till slut nedmontera apartheidsystemet. Det är det bästa stöd vi kan ge till de grupper i Israel och Palestina som trots kraftig motvind fortsätter att arbeta för mänskliga rättigheter och demokrati för alla.

It's democracy or apartheid - important to maintain pressure on Israel

As Israeli voters head to the election booths on Tuesday to pick their country’s 20th Knesset, Israeli society is at a crossroads—democracy or apartheid. The shadows of ethnonationalism and settlement politics darken the future outlook. Continued Right-wing rule with Benjamin Netanyahu at the helm could lead to the definitive demise of an already wounded Israeli democracy and to the consolidation of a power relation between Israelis and Palestinians which left-leaning liberals in Israel are increasingly inclined to openly dub apartheid. Meanwhile, optimists might point to signs of hope in the form of an anticipated setback for the most aggressive right-wing nationalist parties. Another sign of hope is the new Joint List—consisting of the Hadash Party, a group of small Arab parties and non-Zionist Jews—that seems headed to become the third largest party in the country.

Netnyahu’s six years in power have been devastating—primarily for the Palestinians in Gaza who have been subjected to repeated bombing raids and a continuous siege. But the people in the West Bank have also suffered land losses from ever expanding Israeli settlements. Furthermore, Netanyahu’s politics has damaged Israel’s own people. Many of the most urgent problems in Israeli society have deepened: continued substantial economic inequality, growing child poverty and a deepening housing crisis. Last but not least, Netanyahu’s unmitigated right-wing nationalism—supported by openly racist and ultraconservative parties—has brought Israel to its worst diplomatic position in many, many years. Relations with its strategic partner, The United States, have probably never been more strained, and several European parliaments have followed Sweden’s lead in recognizing the State of Palestine. In addition, Jewish communities and organizations around the globe are finding it increasingly difficult to support the Israeli Right-wing government’s ultranationalism and—in many cases—open racism. Israel’s isolation in the international arena is contributing to causing Netanyahu and the Likud to apparently be facing a disappointing election outcome. That can, and should, be viewed as a victory for all of us who in different ways have pressured the Israeli state to respect UN resolutions and international law.

But even if Netanyahu might lose power, there is every reason to suspend any celebration. The probable government parties in a more moderate constellation are all in favor of the broad strokes of Israel’s current politics vis-à-vis the Palestinians and its neighboring countries. Creating a functional coalition may prove a challenging equation, with many mid-sized parties that all represent a patchwork of positions on various left-right political spectrums: the peace process, economic distribution and the role of religion in society. For those of us who dream of a future with equal rights and responsibilities, individual as well as national, for all people living between the river and the sea, we still have a long way to go. That is why it’s crucial that the rest of the world refrains from allowing itself to be lulled by a more “appropriate” phraseology within diplomatic circles. We have to continue to pressure the next Israeli government—regardless of political denomination and parliamentary backing—by making it abundantly clear that if Israel continues to violate international law, we, Israel’s true friends and the international community, will have no choice but to apply the same political modes of pressure on Israel, such as BDS (Boycott, Divestment, Sanctions), that was used to get the South African government to dismantle its apartheid system. That is the best support we can offer to those groups in Israel and Palestine that continue—albeit in the face of powerful resistance—their work for human rights and democracy for all.

(Traslated from Swedish by Christopher Pastorella)

Tyvärr ett SR beslut som inte gynnar kampen mot antisemitismen

Till alla er som tror att jag ska vara med i denna debatt. Ja, jag VAR inbjuden att delta i denna direktsända P1 Debatt från Kulturhuset i Stockholm om antisemitism och islamofobi nu på söndag (15/3). Jag såg mycket fram emot det. Jag var också "särskilt önskad" av programledaren enligt en av producenterna och det "vore underbart om du vill delta" stod i mailet. Tre dagar innan får jag veta av producenten Marie-Jeanette Löfgren att jag inte längre är önskad men att jag är "välkommen att vara publik på första raden" och "du kan vara med på websendningen efteråt". Jo, jag tackar jag! Sveriges Radio! Vad hände? Varför denna plötsliga och sena helomvändning? Det är svårt att veta men en sak är i alla fall uppenbar, en "annan judisk röst" och perspektiv till dessa ämnen vill man inte ha och nu finns risken att SR genom sitt val av debattdeltagare bidrar till att cementera uppfattningen att alla judar tycker likadant. Tyvärr något som inte gynnar kampen mot antisemitismen.
(Se: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/514572?programid=4645)

EJJP statement concerning the killings in Paris and Copenhagen

 - we are appalled by the recent events in France and Denmark and express solidarity with Jews, Muslims and all those who are under threat and who have protested against them.

- as Jewish groups we reiterate that we see ourselves as part of the societies where we live and reject the call from Prime Minister Netanyahu and others for Jews to emigrate to Israel.

- we consider that Netanyahu's self-serving motives undermine the links of solidarity that targeted minorities need to make with each other to resist racism and strengthen diversity in our societies. Netanyahu's utterances damage work to challenge racism and fascism in Europe.

- we reject the government of Israel's claim to speak on behalf of Jews everywhere. The policies of Israel, as most recently seen in Gaza, fuel anti-Semitism.

- we reiterate our support for a just peace based on international law and equal rights and express our support for those in Palestine and Israel fighting for this.

Brussels 21/2-2015

Idag är det 70 år sen befrielsen av förintelselägret Auschwitz

Idag är det 70 år sen befrielsen av förintelselägret Auschwitz och jag tänker på min fars och mors släktingar som mördades där. Idag tänker jag på att det värdigaste sättet vi kan hedra offren på är genom att fortsätta bekämpa de ideologier och fördomar som gjorde förintelsen möjlig, och som aldrig nått den fasansfulla omfattningen utan det stora flertalets likgiltighet och passivitet. Så idag bör vi tala om det som hände men också om det som händer idag: att det tredje största partiet i Sveriges riksdag är ett parti med rötter i nazistisk ideologi; att det idag sker en normalisering av rasism och främlingsfientlighet i Europa; att det idag sker antisemitiska attacker på judar; att europeiska muslimer attackeras och förnedras dagligen; att Ungern idag regeras av rasister/fascister. Därför måste vi åter igen påminna om och försäkra oss om att ingen människa diskrimineras/döms/bedöms på grund av hudfärg, religion, nationalitet eller sexuell läggning. Därför bör vi vårda och bruka minnets verktyg, inte bara i tankarna, utan också i handlingarna. Då sviker vi inte offren, oss själva, och allt det pågående livet här och nu. Och i framtiden.

Israel's upside-down world

Israeli diplomats in Sweden have distinguished themselves in different ways through the years—some as art vandals at museums (Zvi Mazel), and others as Islamophobic racists in social media (Isaac Bachman). But not so often as diplomats. Recently (see attached screen dumps from 12/1/2015), Israel’s ambassador to Sweden posted a racist, Islamophobic statement on Fcebook (removed on 14 January, 2015). And now, he is trying to teach Swedish politicians the meaning of diplomacy, consensus and cooperation, in an op-ed published on Swedish public television’s Website. Because that’s what diplomats do in an upside-down world. When an emissary for a government that is doing everything in its powers to prevent the establishment of a vigorous Palestinian state tries to teach us Swedes the meaning of a moral stance and balance, the world is upside down. Continuous illegal settlements—now housing 550,000 Israeli settlers in the heart of what was supposed to be become a Palestinian state—send a clear message; meanwhile, the sweet promises of cooperation, peace and reconciliation send a totally different one. In an upside-down world, the ”diplomat” in question writes: ”If any party in this conflict should be strengthened politically, it is Israel”, while Irael continues down its 48-year course of confiscating Palestinian territory in Jerusalem and the West Bank, demolishing thousands of Palestinian homes and continued ”protection” of criminal settlers in the West Bank. Installing degrading checkpoints that shatter the Palestinian economy, and running Palestinians off their land. Meanwhile, extrajudicial executions, imprisonment of Palestinians members of parliament and government, bombardment of administrative buildings and infrastructure projects and the massacre of thousands of Palestinian civilians in Gaza all continue. And despite all of the above, Israel has escaped any repercussions from the international community. It is an upside-down world when a “diplomat” speaks in Israel’s name about the need to respect the international community and its written and unwritten laws, while it violates countless UN resolutions, Geneva conventions and international law by, for example, annexing East Jerusalem and by attacking boats on international waters that are headed for the illegally besieged Gaza, with dead and wounded as a result. Should we be at peace with this? Should we pretend not to see the glaring discrepancy between facts on the ground and what, at best, amounts to sweet nothings? The signals that Sweden and other countries are sending could have a decisive impact on the prospects for peace. One country after another is now holding parliamentary elections to recognize Palestine. One country after another is taking measures to live up to the EU’s decision to not offer financial support to illegal Israeli settlements. One country after another is requiring certification of origin on its goods. Some, among them Germany, have reviewed their trade agreements to ensure that their collaboration does not include the settlements. And Sweden can do more than lead the way for recognition of Palestine. For example, we could review our public- and private-sector cooperations with Israel, in order to t ensure that Sweden and Swedish businesses do not support (knowingly or not) to the crimes of the Israeli occupation. That would send a decisive message to Israel: no state and no people shall be left to their fate, in Israel or in Palestine, whose fates are closely linked. And no state, democratic or not, will get away with violating international law. An answer to the Israeli Ambassador to Sweden (Translated from Swedish by Chris Pastorella) Original article in Swedish: http://www.svt.se/opinion/israels-uppochnervanda-varld