Henry Ascher svarar Lars Adaktusson

I sin krönika i Metro 25/9 anklagar Lars Adaktusson undertecknad för ”avsky mot Israel”. Som så ofta används en negativ stämpel av en meningsmotståndare för att dölja bristen på egna argument. Nej jag avskyr inte Israels innevånare. Men jag är mycket kritisk till den israeliska regeringens politik och inte minst att den innebär att Israels ungdomar tvingas till en tillvaro som brutala ockupationssoldater utan att det på något sätt kan leda till fred och trygghet för någon. Inte heller har denna politik försvagat Hamas i Gaza. Tvärt om har den olagliga blockaden av Gaza bidragit till en tunnelekonomi som gett Hamas goda inkomster utan att förhindra införsel av vapen. Israels olagliga blockad av Gaza är nu inne på sitt 6:e år. Den innebär en kollektiv bestraffning av Gazas över 1,6 miljoner innevånare där majoriteten är barn. Im porten är mindre än hälften mot före blockaden och exporten av varor har helt stoppats. 90 % av dricksvattnet är förorenat. Människor dör av brist på basala mediciner och utan tillgång till smärtstillning. Enligt FN:s senaste larmrapport går 85% av barnen dubbla skift i skolorna. 250 skolor och 71.000 bostäder saknas som en följd av Israels blockad. På vilket sätt skulle detta försvaga Hamas? Det finns mängder av FN-rapporter som visar på civilbefolkningens lidande och flera som visar att Israels angrepp mot Frihetsflottiljen 2010 var ett brott mot folkrätten. Adaktusson blundar för dessa och väljer ut en enda av alla dessa rapporter. I rapporten skriver dock kommissionen bakom den att den inte har gjort en juridisk bedömning (§14). Den var istället ett politiskt försök att få en försoning mellan Israel och Turkiet (vilket den misslyckades med). I Adaktussons upp och nedvända värld är blockadens effekter helt legitima för att straffa innevånarna för Hamas-regeringens politik. Det är en absurd logik som rimligen måste innebära att han också tycker det är ok med självmordsbombare riktade mot civila israeler som svar på den israeliska regeringens utomrättsliga avrättningar av politiker eller deras fängslanden av palestinska parlamentsledamöter. Eller att USA:s tortyrmetoder mot terroristanklagade fångar berättigar till terroristaktioner mot USA:s befolkning. För oss är en sådan människosyn djupt motbjudande. Vår utgångspunkt utgår från den yttersta lärdomen efter Förintelsen, tron på alla människors lika värde. Det gäller Israels judar liksom palestinier i och utanför Gaza. Ship to Gaza är en symbolisk aktion vars styrka står och faller med dess fredliga icke-våldsmetoder. Därför försöker Adaktusson med stor möda att hävda att det är vår aktion och inte blockaden som utgör provokation och våld. Estelles resa till Gaza via europeiska hamnar är en stor succé och möter ett enormt stöd från kulturpersoner, parlamentariker, mänskliga rättighetspersoner, akademiker och allmänhet i hela världen (se www.upprop.shiptogaza.se).

I dessa dagar, när det finns så mycket att uppröras över

I dessa dagar, när det finns så mycket att uppröras över, väljer Anna Brodow och hennes gelikar att i bloggar och ledare häckla, demonisera och nedvärdera (med hjälp av insinuationer och halvsanningar) de som bestörta vaknade upp till en ”ny nationell identitet” (citat SvD) efter valresultatet. Och som nu uttrycker sin oro men också sin solidaritet med alla de som känner en större otrygghet än på mycket mycket länge.

C:a 10000 personer, många med invandrarbakgrund från förorten och från innerstaden, men också många många andra i olika åldrar, klass och identiteter kom till Sergels Torg den 20/9, för att utrycka sitt missnöje över att en eländig höger hade segrat över en ännu eländigare vänster.

Jag har mött vänner vars barn gråtande undrat om de måste flytta från Sverige nu. Jag har mött lärare i förorterna som måste lugna sina frågande elever och deras föräldrar. Det är dessa människor som nu refereras till som ”mobb” av Brodow och andra ”liberala” skribenter, så fort de tog klivet ut ur sitt privata öde och förflyttade sig till Sergels Torg, till offentligheten!

Det var de ”Facebook-mentalitetsstörda” enligt Brodow. De som meddelar sig via Facebook. Men detta gör dem inte till sämre människor än Anna Brodow och ”liberalerna” som sitter hemma och fördömer ”vanliga” människor/ungdomar som reagerar direkt på det ”nya” politiska klimatet.

Anna Brodow som är en konstkritiker med ett uppövat analytiskt öga (men ibland så kallt) är i gott sällskap med de ”liberaler” som så blindstirrat på demokratin vart fjärde år att de glömmer att fira den varje dag. I vilka torn sitter Brodow och dessa andra som på ett så betryggande avstånd betraktar den ansiktslösa oformliga massan nedanför? Går vi på samma gator? Har de mött ett gäng demonstrerande nazister och tänkt på det som hände för 40 år sedan? Har de någonsin vågat beblanda sig med demonstranter mot främlingsfientlighet? Har de vänner i förorten? Har de mött deras barn? Lever dem i samma Sverige som jag?

Men nu ska vi gå grundligt till väga och reda ut Brodows misstänkliggöranden baserade på citatfel, halvsanningar och insinuationer om vad som verkligen hände och sades där på Sergels Torg.

Jag sa nästan exakt vad nyhetssajten Maktkamp24 påstår att jag sa, men detta ”nästan” är viktigt om man inte är ute efter att smutskasta mig och 10000 andra bekymrade medborgare i Stockholm. Det är också lätt att kolla upp. Man kan höra mitt ”megafontal” (det är till en del förklaringen till det dåliga ljudet) och man kan höra att mitt tal och demonstrationen/demonstrationerna var/är ett försvar för demokratin och inte emot den, som Anna Brodow och ”liberalerna” insinuerar eller till och med påstår på bloggar och ledarartiklar. (se och hör: http://www.youtube.com/watch?v=Qp8uPpaIFfI)

Citat: ”Vi måste visa att demokratin inte är en gång vart fjärde år, vi måste visa att vi menar allvar (med demokrati) att demokrati är varje dag … Vi måste hålla ihop, vi är här kristna och judar och muslimer och ateister, vi är turkar och kurder och armenier och palestinier och svenskar, engelsmän och amerikaner och italienare. . . Rasism är som en sjukdom, som en pest, vi måste se till att sjukdomen inte utvecklas vidare. Och vi vet att sådana sjukdomar utvecklar sig i smutsigt vatten och att i det här vattnet har folkpartiet fiskat i många år. Vissa partier i Sveriges riksdag har legitimerat, legitimerat under många år dessa åsikter som SD kommer (med) nu”.

Alltså jag säger inte vad Brodow påstår att jag säger (med stöd av ett felcitat i Maktkamp24) att folkpartiet har vistats i detta smutsiga vatten i flera år. Jag säger att de har fiskat i det här vattnet i många år. Och det är sant. Vilket är en skillnad på några avgörande nyanser. Jag avslutar inte heller på det sätt som Brodow ger sken av. Det kan man höra eller se i Youtube-klippet. Ingen har heller föreslagit att vi ska köra ut SD från riksdagen, det är bara något av Brodows vantolkningar.

Dessutom är Brodow mycket noga med att inte citera detta: ”Vi vet hur det gick i ett annat europeiskt land för inte så länge sedan. Det var bara för 80 år sedan när ett annat parti, med ett annat namn separerade mellan tyskar av en härkomst och tyskar med en annan härkomst. Mellan tyskar av en religion och tyskar av en annan religion. Vi kommer inte låta det upprepas. Vi kommer stoppa de som vill göra skillnad mellan svenskar av en härkomst och svenskar av en annan härkomst, mellan svenskar av en religion och svenskar av en annan religion.” Det är ganska klart varför Brodow undviker att ha med detta citat, för då faller hela hennes resonemang. För då förstår man vad mitt tal handlade om, att hålla rasismen stången.

Brodow tycker inte om parollen: ”Inga rasister på våra gator”, enligt henne skapar den ”vi mot dem - stämning”. Man kan fråga sig om hon också skulle ha något emot parollen ”Inga nazister på våra gator” i Grästorps kommun?

Till råga på allt avslutar Brodow sitt skamliga påhopp med att lägga skulden på dem som kom till Sergels torg, för att vi nu har ett främlingsfientligt parti i riksdagen!
De som valde att agera och inte vara passiva åskådare, som andra i ett annat land var för 80 år sedan. Förstå detta den som kan.