På vilket sätt är konstvärlden provocerad av Lars Vilks? Är det någon som gått till motattack? Verkat kränkt? Eller är den så provocerad så att den fått tunghäfta?
Om konstvärlden inte vill ställa ut "trevliga" och "skojiga" hundar", så betyder det inte att den är provocerad. Han "ville ju inget särskilt" (DN 070916). Varför skulle den stötas av en oförarglig lek?
Eller – vem är inte rädd för bomber?
Trots det har Vilks "provocerat konstvärlden", säger Vilks och snart är det en "sanning". "Han lyckades" till och med står det på ett annat ställe, eller var det Vilks som sa också det? Goddag Yxskaft. Och i en annan tidning (Sydsv 070824) säger han att han tycker "islam oftast företräds av sanningssägare som är en otrevlig sort" och därför är hans "udd riktad mot islam". Så hur går det hela ihop med "vill inget särskilt"?
Så bryr sig inte konstvärlden eller har den fegat ur? För oavsett om konstvärlden inte är det minsta provocerad – som det ser ut – så måste man väl ändå anta att den har synpunkter på fatwor, paradoxer eller rent nonsens – åtminstone en reaktion på den av Vilks påstådda vänsterorienteringen i konstvärlden: "…. kränkande mot USA och dess befolkning … en lovlig (och rekommenderad) "plumphet" som applåderas av konstvärlden."
Så känner ni igen er? Magasin 3, Moderna Museet och resten? Att vi/ni förenas i kampen mot Israel och USA! I alla fall enligt Vilks. Ja, till och med så "extremvänstriga" har ni/vi blivit så att antisemitismen (bara den är något förtäckt) gått och blivit populär på biennaler. För "man kan idag säga och göra vad som helst mot judar och Israel utan att någon reagerar". Allt enligt Vilks på sin blogg.
För det är bara att gå till källorna (d.v.s bloggar och intervjuer) så framgår de ideologiska sammanhangen. Det har vi gjort, lagt ihop de vilkska pusselbitarna (som vid första anblicken inte går att lägga ihop). Och därmed bjuder vi på att ha blivit provocerade, dock inte tunghäftade. Men vi är väl knappast representativa för konstvärlden?
För slutsatsen blir att om vi överhuvudtaget ska lära oss något av Muhammedbilder och liknande fejder – och de lär återkomma – så måste respektive verk/handling belysas i sitt uppsåt och sammanhang, för att de rätta slutsatserna ska kunna dras. Något man till slut tvingades göra i Danmark. Men då rör man sig i ett politiskt fält, som kan vara provocerande för konstvärlden – och för konstvärldens olika sammanlänkade maktstrukturer. Eftersom konstvärlden hellre vill vara fågel, fisk eller mittemellan än vänster eller höger.
Men då skulle debatten åtminstone röra sig ur fläcken och inte fastna i det matt förpliktigande försvaret av yttrandefriheten (som självklart bör försvaras) till det högljudda basunerandet av detsamma, för sakens egen skull. För det var väl ändå inte det vi skulle ha yttrandefriheten till.
torsdag 23 december 2010
måndag 11 oktober 2010
"We will not be citizens of a fascist state purporting to be Israel"
PRESS STATEMENT - 11 October 2010
Freedom Flotilla Coalition Expands in Geneva
Legal, Political, and Grassroots Action to End Israeli Impunity
The Freedom Flotilla Coalition met in the home of the Geneva Conventions to welcome the Swiss Boat Initiative into the Coalition, as well as to discuss the various levels of our ongoing efforts to break Israel’s illegal siege on Gaza. The Geneva Conventions, a body of law agreed upon by the world community to protect human life and dignity, continues to be violated on a daily basis by Israel with near total impunity.
As members of civil society we are working to end this impunity that our governments have been shamefully silent about. Many of our countries abstained on the vote of the UN Human Rights Council investigation that found Israeli soldiers used “incredible violence”, and committed “grave breaches” of international law to support prosecutions against Israel for “willful killing” and torture. The United States voted against this report that found one of their citizens was “executed” by Israeli forces. We refuse to accept this. We represent the voice of growing worldwide condemnation of Israel’s continued crimes and are working on legal, political and grassroots levels to hold Israel accountable.
In three days, on 14 October, we will be at The Hague to submit our complaint to the Prosecutor of the International Criminal Court. In less than two weeks, lawyers from over 20 countries will meet to discuss lawsuits against Israel and ongoing efforts to indict Israeli war criminals. And yes, we are also planning to sail again.
If Israel is not stopped, they will daily continue to kidnap, arrest, demolish, maim and kill Palestinians, and they will use similar violence against those that protest these policies. With all arrogance Israeli leaders have announced they will use snipers and attack dogs against future flotillas of unarmed civilians. Despite these threats, we are not deterred and our numbers are growing. Today, seven new countries have joined our coalition from Switzerland, Italy, Holland, Malaysia, Ireland, Norway, and the United States, each of which is working on sending their own boat to Gaza. Our flotilla will sail again and this time we will not only have more people, more vessels, and more countries participating, but in the spring of 2011 we will be sailing from three continents – Europe, Asia, and Africa.
We continue to call upon our countries to use all available legal and political means to ensure that Israel stops acting above the law so that we do not have to put our lives on the line to do so.
***
Freedom Flotilla Coalition Expands in Geneva
Legal, Political, and Grassroots Action to End Israeli Impunity
The Freedom Flotilla Coalition met in the home of the Geneva Conventions to welcome the Swiss Boat Initiative into the Coalition, as well as to discuss the various levels of our ongoing efforts to break Israel’s illegal siege on Gaza. The Geneva Conventions, a body of law agreed upon by the world community to protect human life and dignity, continues to be violated on a daily basis by Israel with near total impunity.
As members of civil society we are working to end this impunity that our governments have been shamefully silent about. Many of our countries abstained on the vote of the UN Human Rights Council investigation that found Israeli soldiers used “incredible violence”, and committed “grave breaches” of international law to support prosecutions against Israel for “willful killing” and torture. The United States voted against this report that found one of their citizens was “executed” by Israeli forces. We refuse to accept this. We represent the voice of growing worldwide condemnation of Israel’s continued crimes and are working on legal, political and grassroots levels to hold Israel accountable.
In three days, on 14 October, we will be at The Hague to submit our complaint to the Prosecutor of the International Criminal Court. In less than two weeks, lawyers from over 20 countries will meet to discuss lawsuits against Israel and ongoing efforts to indict Israeli war criminals. And yes, we are also planning to sail again.
If Israel is not stopped, they will daily continue to kidnap, arrest, demolish, maim and kill Palestinians, and they will use similar violence against those that protest these policies. With all arrogance Israeli leaders have announced they will use snipers and attack dogs against future flotillas of unarmed civilians. Despite these threats, we are not deterred and our numbers are growing. Today, seven new countries have joined our coalition from Switzerland, Italy, Holland, Malaysia, Ireland, Norway, and the United States, each of which is working on sending their own boat to Gaza. Our flotilla will sail again and this time we will not only have more people, more vessels, and more countries participating, but in the spring of 2011 we will be sailing from three continents – Europe, Asia, and Africa.
We continue to call upon our countries to use all available legal and political means to ensure that Israel stops acting above the law so that we do not have to put our lives on the line to do so.
***
torsdag 7 oktober 2010
I dessa dagar, när det finns så mycket att uppröras över
I dessa dagar, när det finns så mycket att uppröras över, väljer Anna Brodow och hennes gelikar att i bloggar och ledare häckla, demonisera och nedvärdera (med hjälp av insinuationer och halvsanningar) de som bestörta vaknade upp till en ”ny nationell identitet” (citat SvD) efter valresultatet. Och som nu uttrycker sin oro men också sin solidaritet med alla de som känner en större otrygghet än på mycket mycket länge.
C:a 10000 personer, många med invandrarbakgrund från förorten och från innerstaden, men också många många andra i olika åldrar, klass och identiteter kom till Sergels Torg den 20/9, för att utrycka sitt missnöje över att en eländig höger hade segrat över en ännu eländigare vänster.
Jag har mött vänner vars barn gråtande undrat om de måste flytta från Sverige nu. Jag har mött lärare i förorterna som måste lugna sina frågande elever och deras föräldrar. Det är dessa människor som nu refereras till som ”mobb” av Brodow och andra ”liberala” skribenter, så fort de tog klivet ut ur sitt privata öde och förflyttade sig till Sergels Torg, till offentligheten!
Det var de ”Facebook-mentalitetsstörda” enligt Brodow. De som meddelar sig via Facebook. Men detta gör dem inte till sämre människor än Anna Brodow och ”liberalerna” som sitter hemma och fördömer ”vanliga” människor/ungdomar som reagerar direkt på det ”nya” politiska klimatet.
Anna Brodow som är en konstkritiker med ett uppövat analytiskt öga (men ibland så kallt) är i gott sällskap med de ”liberaler” som så blindstirrat på demokratin vart fjärde år att de glömmer att fira den varje dag. I vilka torn sitter Brodow och dessa andra som på ett så betryggande avstånd betraktar den ansiktslösa oformliga massan nedanför? Går vi på samma gator? Har de mött ett gäng demonstrerande nazister och tänkt på det som hände för 40 år sedan? Har de någonsin vågat beblanda sig med demonstranter mot främlingsfientlighet? Har de vänner i förorten? Har de mött deras barn? Lever dem i samma Sverige som jag?
Men nu ska vi gå grundligt till väga och reda ut Brodows misstänkliggöranden baserade på citatfel, halvsanningar och insinuationer om vad som verkligen hände och sades där på Sergels Torg.
Jag sa nästan exakt vad nyhetssajten Maktkamp24 påstår att jag sa, men detta ”nästan” är viktigt om man inte är ute efter att smutskasta mig och 10000 andra bekymrade medborgare i Stockholm. Det är också lätt att kolla upp. Man kan höra mitt ”megafontal” (det är till en del förklaringen till det dåliga ljudet) och man kan höra att mitt tal och demonstrationen/demonstrationerna var/är ett försvar för demokratin och inte emot den, som Anna Brodow och ”liberalerna” insinuerar eller till och med påstår på bloggar och ledarartiklar. (se och hör: http://www.youtube.com/watch?v=Qp8uPpaIFfI)
Citat: ”Vi måste visa att demokratin inte är en gång vart fjärde år, vi måste visa att vi menar allvar (med demokrati) att demokrati är varje dag … Vi måste hålla ihop, vi är här kristna och judar och muslimer och ateister, vi är turkar och kurder och armenier och palestinier och svenskar, engelsmän och amerikaner och italienare. . . Rasism är som en sjukdom, som en pest, vi måste se till att sjukdomen inte utvecklas vidare. Och vi vet att sådana sjukdomar utvecklar sig i smutsigt vatten och att i det här vattnet har folkpartiet fiskat i många år. Vissa partier i Sveriges riksdag har legitimerat, legitimerat under många år dessa åsikter som SD kommer (med) nu”.
Alltså jag säger inte vad Brodow påstår att jag säger (med stöd av ett felcitat i Maktkamp24) att folkpartiet har vistats i detta smutsiga vatten i flera år. Jag säger att de har fiskat i det här vattnet i många år. Och det är sant. Vilket är en skillnad på några avgörande nyanser. Jag avslutar inte heller på det sätt som Brodow ger sken av. Det kan man höra eller se i Youtube-klippet. Ingen har heller föreslagit att vi ska köra ut SD från riksdagen, det är bara något av Brodows vantolkningar.
Dessutom är Brodow mycket noga med att inte citera detta: ”Vi vet hur det gick i ett annat europeiskt land för inte så länge sedan. Det var bara för 80 år sedan när ett annat parti, med ett annat namn separerade mellan tyskar av en härkomst och tyskar med en annan härkomst. Mellan tyskar av en religion och tyskar av en annan religion. Vi kommer inte låta det upprepas. Vi kommer stoppa de som vill göra skillnad mellan svenskar av en härkomst och svenskar av en annan härkomst, mellan svenskar av en religion och svenskar av en annan religion.” Det är ganska klart varför Brodow undviker att ha med detta citat, för då faller hela hennes resonemang. För då förstår man vad mitt tal handlade om, att hålla rasismen stången.
Brodow tycker inte om parollen: ”Inga rasister på våra gator”, enligt henne skapar den ”vi mot dem - stämning”. Man kan fråga sig om hon också skulle ha något emot parollen ”Inga nazister på våra gator” i Grästorps kommun?
Till råga på allt avslutar Brodow sitt skamliga påhopp med att lägga skulden på dem som kom till Sergels torg, för att vi nu har ett främlingsfientligt parti i riksdagen!
De som valde att agera och inte vara passiva åskådare, som andra i ett annat land var för 80 år sedan. Förstå detta den som kan.
C:a 10000 personer, många med invandrarbakgrund från förorten och från innerstaden, men också många många andra i olika åldrar, klass och identiteter kom till Sergels Torg den 20/9, för att utrycka sitt missnöje över att en eländig höger hade segrat över en ännu eländigare vänster.
Jag har mött vänner vars barn gråtande undrat om de måste flytta från Sverige nu. Jag har mött lärare i förorterna som måste lugna sina frågande elever och deras föräldrar. Det är dessa människor som nu refereras till som ”mobb” av Brodow och andra ”liberala” skribenter, så fort de tog klivet ut ur sitt privata öde och förflyttade sig till Sergels Torg, till offentligheten!
Det var de ”Facebook-mentalitetsstörda” enligt Brodow. De som meddelar sig via Facebook. Men detta gör dem inte till sämre människor än Anna Brodow och ”liberalerna” som sitter hemma och fördömer ”vanliga” människor/ungdomar som reagerar direkt på det ”nya” politiska klimatet.
Anna Brodow som är en konstkritiker med ett uppövat analytiskt öga (men ibland så kallt) är i gott sällskap med de ”liberaler” som så blindstirrat på demokratin vart fjärde år att de glömmer att fira den varje dag. I vilka torn sitter Brodow och dessa andra som på ett så betryggande avstånd betraktar den ansiktslösa oformliga massan nedanför? Går vi på samma gator? Har de mött ett gäng demonstrerande nazister och tänkt på det som hände för 40 år sedan? Har de någonsin vågat beblanda sig med demonstranter mot främlingsfientlighet? Har de vänner i förorten? Har de mött deras barn? Lever dem i samma Sverige som jag?
Men nu ska vi gå grundligt till väga och reda ut Brodows misstänkliggöranden baserade på citatfel, halvsanningar och insinuationer om vad som verkligen hände och sades där på Sergels Torg.
Jag sa nästan exakt vad nyhetssajten Maktkamp24 påstår att jag sa, men detta ”nästan” är viktigt om man inte är ute efter att smutskasta mig och 10000 andra bekymrade medborgare i Stockholm. Det är också lätt att kolla upp. Man kan höra mitt ”megafontal” (det är till en del förklaringen till det dåliga ljudet) och man kan höra att mitt tal och demonstrationen/demonstrationerna var/är ett försvar för demokratin och inte emot den, som Anna Brodow och ”liberalerna” insinuerar eller till och med påstår på bloggar och ledarartiklar. (se och hör: http://www.youtube.com/watch?v=Qp8uPpaIFfI)
Citat: ”Vi måste visa att demokratin inte är en gång vart fjärde år, vi måste visa att vi menar allvar (med demokrati) att demokrati är varje dag … Vi måste hålla ihop, vi är här kristna och judar och muslimer och ateister, vi är turkar och kurder och armenier och palestinier och svenskar, engelsmän och amerikaner och italienare. . . Rasism är som en sjukdom, som en pest, vi måste se till att sjukdomen inte utvecklas vidare. Och vi vet att sådana sjukdomar utvecklar sig i smutsigt vatten och att i det här vattnet har folkpartiet fiskat i många år. Vissa partier i Sveriges riksdag har legitimerat, legitimerat under många år dessa åsikter som SD kommer (med) nu”.
Alltså jag säger inte vad Brodow påstår att jag säger (med stöd av ett felcitat i Maktkamp24) att folkpartiet har vistats i detta smutsiga vatten i flera år. Jag säger att de har fiskat i det här vattnet i många år. Och det är sant. Vilket är en skillnad på några avgörande nyanser. Jag avslutar inte heller på det sätt som Brodow ger sken av. Det kan man höra eller se i Youtube-klippet. Ingen har heller föreslagit att vi ska köra ut SD från riksdagen, det är bara något av Brodows vantolkningar.
Dessutom är Brodow mycket noga med att inte citera detta: ”Vi vet hur det gick i ett annat europeiskt land för inte så länge sedan. Det var bara för 80 år sedan när ett annat parti, med ett annat namn separerade mellan tyskar av en härkomst och tyskar med en annan härkomst. Mellan tyskar av en religion och tyskar av en annan religion. Vi kommer inte låta det upprepas. Vi kommer stoppa de som vill göra skillnad mellan svenskar av en härkomst och svenskar av en annan härkomst, mellan svenskar av en religion och svenskar av en annan religion.” Det är ganska klart varför Brodow undviker att ha med detta citat, för då faller hela hennes resonemang. För då förstår man vad mitt tal handlade om, att hålla rasismen stången.
Brodow tycker inte om parollen: ”Inga rasister på våra gator”, enligt henne skapar den ”vi mot dem - stämning”. Man kan fråga sig om hon också skulle ha något emot parollen ”Inga nazister på våra gator” i Grästorps kommun?
Till råga på allt avslutar Brodow sitt skamliga påhopp med att lägga skulden på dem som kom till Sergels torg, för att vi nu har ett främlingsfientligt parti i riksdagen!
De som valde att agera och inte vara passiva åskådare, som andra i ett annat land var för 80 år sedan. Förstå detta den som kan.
torsdag 16 september 2010
Gerillaspelning med Blåsorkestern (V) och Dror Feiler 17/9
Gerillaspelning med Blåsorkestern (V) och Dror Feiler fredagen den 17 september i Stockholm. Det går bra för inbäddad journalist att vara med en timme (mellan 13 och 14) på flaket!
Bakagrund:
Fredagen den 17 september kör Vänsterpartiets blåsorkester(där kulturarbetare som Cecilia Torudd och Gunilla Hansson medverkar) runt Dror Feiler på ett lastbilsflak för att markera vikten av internationell solidaritet och kultur (i förening). Dror är inte bara en känd politisk aktivist (Ship to Gaza) och f.d. israelisk fallskärmssoldat, utan också en av vårt lands mest uppmärksammade tonsättare. Han skriver inte bara konstmusik för Münchenfilarmonikerna utan också, som en gång Hindemith, musik för amatörorkestrar. Blåsorkestern och Dror har ett långt samarbete bakom sig. Men nu bär det framåt, mot Sveriges Riksdag. Dror kandiderar på Vänsterpartiets riksdagslistanlista. På flaket spelar han på sin tenorsaxofon. Altsaxen blev stulen av israeliska pirater då Ship to Gaza bordades på internationellt vatten.
Turen den 17 september
börjar kl. 13 vid Mariatorget och slutar på samma ställe kl. 17. Det blir också palestinsk diktläsning och medverkan från Teater Tribunalen. Det går bra för inbäddade journalister att vara med påflaket mellan kl. 13 och 14 (påstigning vid Mariatorget, avstigning vid Medborgarplatsen).
Salut!
Torbjörn Tännsjö, klarinett
Blåsorkestern (V)
Bakagrund:
Fredagen den 17 september kör Vänsterpartiets blåsorkester(där kulturarbetare som Cecilia Torudd och Gunilla Hansson medverkar) runt Dror Feiler på ett lastbilsflak för att markera vikten av internationell solidaritet och kultur (i förening). Dror är inte bara en känd politisk aktivist (Ship to Gaza) och f.d. israelisk fallskärmssoldat, utan också en av vårt lands mest uppmärksammade tonsättare. Han skriver inte bara konstmusik för Münchenfilarmonikerna utan också, som en gång Hindemith, musik för amatörorkestrar. Blåsorkestern och Dror har ett långt samarbete bakom sig. Men nu bär det framåt, mot Sveriges Riksdag. Dror kandiderar på Vänsterpartiets riksdagslistanlista. På flaket spelar han på sin tenorsaxofon. Altsaxen blev stulen av israeliska pirater då Ship to Gaza bordades på internationellt vatten.
Turen den 17 september
börjar kl. 13 vid Mariatorget och slutar på samma ställe kl. 17. Det blir också palestinsk diktläsning och medverkan från Teater Tribunalen. Det går bra för inbäddade journalister att vara med påflaket mellan kl. 13 och 14 (påstigning vid Mariatorget, avstigning vid Medborgarplatsen).
Salut!
Torbjörn Tännsjö, klarinett
Blåsorkestern (V)
lördag 4 september 2010
Dror Feilrs valmötestider & Länkar
Tider (och länkar)
5/9 Rinkeby 15-16
6/9 Husby 13-15 torgmötestid 13.00
18.30 ABF huset Artister för Fred 18.30-20
7/9 PUB 13-14, torgmötestid 13
7/9 Farsta 16-18, torgmötestid 17
9/9 Expressens vlastuga 10.30-11
10/9 Expressens vlastuga 10.30-11
10/9 PUB (Hötorget) 11-12, torgmötestid
10/9 Åhléns 16-17, torgmötestid
10/9 Farsta 14-17.30, torgmötestid 14
11/9 Bagarmossen 12-13
11/9 Välingby 14-15
11/9 Tensta 15.30-17.30
11/9 Förortsriksdag
12/9 Åhléns 13-14
13/9 Skärholmen – 14-15
14/9 Tensta 14-15
14/9 Rinkeby15-16
15/9 PUB 15-16
15/9 Farsta 18-19
15/9 Solo konsert på STRAND "Krysa med Dror Feiler på STRAND"
http://www.facebook.com/home.php?ref=home#!/event.php?eid=115868698469109&ref=mf
17/9 Farsta 16-17, torgmötestid
17/9 Åhléns 18.30-19, torgmötestid
17/9 september Medborgarplatsen 14-14.30
17/9 september Medborgarplatsen 18-18.30
18/9 Medborgarplatsen 17.30-18, torgmötestid
18/9 Åhléns 18-18.30, torgmötestid
min egen hemsida
http://www.drorfeiler.se/
en facebook group som man kan vara medlem i
http://www.facebook.com/group.php?gid=144281272258819
en facebook group till
http://www.facebook.com/pages/Kryssa-for-Dror/123345871048522
en facebook sida till
http://www.facebook.com/group.php?gid=144281272258819#!/pages/Dror-Feiler/108489259175531?ref=ts
och
och min blogg
http://drorfeiler.blogspot.com/
5/9 Rinkeby 15-16
6/9 Husby 13-15 torgmötestid 13.00
18.30 ABF huset Artister för Fred 18.30-20
7/9 PUB 13-14, torgmötestid 13
7/9 Farsta 16-18, torgmötestid 17
9/9 Expressens vlastuga 10.30-11
10/9 Expressens vlastuga 10.30-11
10/9 PUB (Hötorget) 11-12, torgmötestid
10/9 Åhléns 16-17, torgmötestid
10/9 Farsta 14-17.30, torgmötestid 14
11/9 Bagarmossen 12-13
11/9 Välingby 14-15
11/9 Tensta 15.30-17.30
11/9 Förortsriksdag
12/9 Åhléns 13-14
13/9 Skärholmen – 14-15
14/9 Tensta 14-15
14/9 Rinkeby15-16
15/9 PUB 15-16
15/9 Farsta 18-19
15/9 Solo konsert på STRAND "Krysa med Dror Feiler på STRAND"
http://www.facebook.com/home.php?ref=home#!/event.php?eid=115868698469109&ref=mf
17/9 Farsta 16-17, torgmötestid
17/9 Åhléns 18.30-19, torgmötestid
17/9 september Medborgarplatsen 14-14.30
17/9 september Medborgarplatsen 18-18.30
18/9 Medborgarplatsen 17.30-18, torgmötestid
18/9 Åhléns 18-18.30, torgmötestid
min egen hemsida
http://www.drorfeiler.se/
en facebook group som man kan vara medlem i
http://www.facebook.com/group.php?gid=144281272258819
en facebook group till
http://www.facebook.com/pages/Kryssa-for-Dror/123345871048522
en facebook sida till
http://www.facebook.com/group.php?gid=144281272258819#!/pages/Dror-Feiler/108489259175531?ref=ts
och
och min blogg
http://drorfeiler.blogspot.com/
onsdag 18 augusti 2010
When discussing the Israeli propaganda in context of the Israeli assault on the Freedom Flotilla please ask the following questions:
When discussing the Israeli propaganda in context of the Israeli assault on the Freedom Flotilla please ask the following questions:
• Why has Israel’s ‘right’ to board the ship is presumed as valid?
• Why it is usual to fail to mention that Israel’s siege of Gaza has been declared illegal by the UN? The assumption is that Israel has the right to blockade Gaza, while the motives of those attempting to break an illegal blockade were questioned.
• Why it is usual not to mention the bombs, rockets and white phosphorus dropped on Gaza by Israel during Operation Cast Lead over a three week period in 2008/9, killing 1,400 people? But it si usual to mention the ‘thousands of rockets’ fired from Gaza into Israel, but did not say over what time period.
• Why is the Israeli evidence of how and when they killed the activists unquestioned? Activists who were on the top deck of the ship say the first person was killed – shot from a helicopter – before any Israeli had even landed on the deck. However, none of these activists are interviewed.
• Activists shot footage of the Israeli attack, but their cameras, laptops and other recording equipment was taken by the Israelis and has not been returned. Why is this point not raise, or put to the Israeli spokespeople?
• Why are the autopsy reports – which reveal that each victim was shot several times at close range, in a way that can’t constitute self-defence – not used, or even mentioned?
• Why are there no footage of the Israeli assaults on the activists – which led to nine deaths?
• Why is the use of the word ‘terrorists’ to describe the activists, or their alleged willingness to attack the commandoes not questioned? Why does the fact that there were no fatalities or serious injuries among the Israeli commandoes, when these ‘terrorists’ were so willing to attack not quastioned?
• Why it is not pointed out that the IDF has admitted doctoring the audio footage used in its propaganda, and again and again it is claimed that it is a broadcast from the captain’s deck?
• You can find more points to make on the PSC website at www.palestinecampaign.org and http://t.co/wxcKyPH
• Why has Israel’s ‘right’ to board the ship is presumed as valid?
• Why it is usual to fail to mention that Israel’s siege of Gaza has been declared illegal by the UN? The assumption is that Israel has the right to blockade Gaza, while the motives of those attempting to break an illegal blockade were questioned.
• Why it is usual not to mention the bombs, rockets and white phosphorus dropped on Gaza by Israel during Operation Cast Lead over a three week period in 2008/9, killing 1,400 people? But it si usual to mention the ‘thousands of rockets’ fired from Gaza into Israel, but did not say over what time period.
• Why is the Israeli evidence of how and when they killed the activists unquestioned? Activists who were on the top deck of the ship say the first person was killed – shot from a helicopter – before any Israeli had even landed on the deck. However, none of these activists are interviewed.
• Activists shot footage of the Israeli attack, but their cameras, laptops and other recording equipment was taken by the Israelis and has not been returned. Why is this point not raise, or put to the Israeli spokespeople?
• Why are the autopsy reports – which reveal that each victim was shot several times at close range, in a way that can’t constitute self-defence – not used, or even mentioned?
• Why are there no footage of the Israeli assaults on the activists – which led to nine deaths?
• Why is the use of the word ‘terrorists’ to describe the activists, or their alleged willingness to attack the commandoes not questioned? Why does the fact that there were no fatalities or serious injuries among the Israeli commandoes, when these ‘terrorists’ were so willing to attack not quastioned?
• Why it is not pointed out that the IDF has admitted doctoring the audio footage used in its propaganda, and again and again it is claimed that it is a broadcast from the captain’s deck?
• You can find more points to make on the PSC website at www.palestinecampaign.org and http://t.co/wxcKyPH
Ekonomisk demokrati
Allt som inte utvecklas vidare, allt som inte rör sig, degenereras. Så och med demokrati. När jag ser våra demokratiskt valda representanter försöka styra upp vårt land, fast de (och vi med de) i själva verket är i händerna på de multinationella bolagen, kapitalägarna och bankerna, så ser jag i själva verket en stagnerad demokrati. En ”kulissdemokrati”. För att skapa en fullt fungerande demokrati behöver vi därför utvidga demokratin till de ekonomiska domänerna. Hur detta ska göras är den stora frågan. En fråga som debatteras allt för lite och allt för sällan. Det är dags att ändra på detta.
tisdag 17 augusti 2010
Moderaternas ställningstaganden genom åren som gått
• 1904–1918: Nej till allmän rösträtt.
• 1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet.
• 1919: Nej till åtta timmars arbetsdag.
• 1919: Nej till kvinnlig rösträtt.
• 1921: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
• 1923: Nej till åtta timmars arbetsdag.
• 1923: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
• 1927: Nej till folkskolereform.
• 1931: Nej til sjukkassan.
• 1933: Nej till beredskapsarbete.
• 1934: Nej till a–kassa.
• 1935: Nej till höjda folkpensioner.
• 1938: Nej till två veckors semester.
• 1941: Nej till sänkt rösträttsålder.
• 1946: Nej till fria skolmåltider.
• 1946: Nej till allmän sjukvårdsförsäkring.
• 1947: Nej till allmänna barnbidrag.
• 1951: Nej till tre veckors semester.
• 1953: Nej till fri sjukvård.
• 1959: Nej till ATP.
• 1960–talet: Ja till apartheid. Moderaterna tog avstånd från alla sanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika och var emot det svenska stödet till ANC.
• 1963: Nej till fyra veckors semester.
• 1970: Nej till 40–timmars arbetsvecka.
• 1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63.
• 1974: Nej till fri abort. Den 29 maj 1974 röstade riksdagen ja till fri abort, vilket resulterade i den svenska abortlagen som låter kvinnan själv besluta om abort upp till den 18 graviditetsveckan. Moderaterna röstade nej.
• 1976: Nej till femte semesterveckan.
• 1983: Nej till löntagarfonderna.
• 1994: Nej till partnerskapslag för homosexuella.
• 1998: Nej till erkännande av homosexuellas rättigheter inom EU. EU–parlamentet röstade för ett erkännande av homosexuellas rättigheter, men de moderata ledamöterna röstade nej.
• 2003: Ja till Irakkriget. Alla riksdagspartier demonstrerade mot och kritiserade Irakkriget utom moderaterna.
• 2004: Ja till sänkt a–kassa och sjukpenning.
• 2006: Nej till gröna jobb.
• 2006: Nej till sex timmars arbetsdag.
• 2006: Nej till upprustning av offentliga sektorn.
• 2006: Nej till höjd a- kassa.
• 2006: Ja till sänkt a-kassa.
• 2006: Nej till höjd sjukersättning.
• 2007: Ja till sänkt sjukersättning.
• 1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet.
• 1919: Nej till åtta timmars arbetsdag.
• 1919: Nej till kvinnlig rösträtt.
• 1921: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
• 1923: Nej till åtta timmars arbetsdag.
• 1923: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
• 1927: Nej till folkskolereform.
• 1931: Nej til sjukkassan.
• 1933: Nej till beredskapsarbete.
• 1934: Nej till a–kassa.
• 1935: Nej till höjda folkpensioner.
• 1938: Nej till två veckors semester.
• 1941: Nej till sänkt rösträttsålder.
• 1946: Nej till fria skolmåltider.
• 1946: Nej till allmän sjukvårdsförsäkring.
• 1947: Nej till allmänna barnbidrag.
• 1951: Nej till tre veckors semester.
• 1953: Nej till fri sjukvård.
• 1959: Nej till ATP.
• 1960–talet: Ja till apartheid. Moderaterna tog avstånd från alla sanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika och var emot det svenska stödet till ANC.
• 1963: Nej till fyra veckors semester.
• 1970: Nej till 40–timmars arbetsvecka.
• 1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63.
• 1974: Nej till fri abort. Den 29 maj 1974 röstade riksdagen ja till fri abort, vilket resulterade i den svenska abortlagen som låter kvinnan själv besluta om abort upp till den 18 graviditetsveckan. Moderaterna röstade nej.
• 1976: Nej till femte semesterveckan.
• 1983: Nej till löntagarfonderna.
• 1994: Nej till partnerskapslag för homosexuella.
• 1998: Nej till erkännande av homosexuellas rättigheter inom EU. EU–parlamentet röstade för ett erkännande av homosexuellas rättigheter, men de moderata ledamöterna röstade nej.
• 2003: Ja till Irakkriget. Alla riksdagspartier demonstrerade mot och kritiserade Irakkriget utom moderaterna.
• 2004: Ja till sänkt a–kassa och sjukpenning.
• 2006: Nej till gröna jobb.
• 2006: Nej till sex timmars arbetsdag.
• 2006: Nej till upprustning av offentliga sektorn.
• 2006: Nej till höjd a- kassa.
• 2006: Ja till sänkt a-kassa.
• 2006: Nej till höjd sjukersättning.
• 2007: Ja till sänkt sjukersättning.
måndag 16 augusti 2010
En ny internationalism
Ett lands befolkning, är sammansatt och heterogen. Det är regeringarnas diskussion om nationell enhet som ger anledning till oro. Under den tyska ockupationen arbetade högt uppsatta jurister i Pétains regering med att avskilja judar och andra icke önskvärda element från hederliga fransmän och på samma sätt arbetar jurister i Europa idag på att urskilja romer och muslimer och andra icke önskvärda. Så snart frågor om identitet smyger sig in i politiken är det berättigat att tala om en sort neofascism. Senkomna immigranter har alltid betraktats med skepsis. Detta är inget nytt. Ett verkligt nytt problem är den proletarisering som drabbat världen och som nu i vågor når vår kontinent. Den som i det läget, och i en värld som är helt i händerna på finansiella och mediala oligarker, lägger vikt vid futtiga frågor som huruvida flickor skall få bära slöja eller inte är den som blundar för dagens verklighet.
Det enda nya som i framtiden skulle förknippa namnet Europa med något av betydelse skulle vara dess förmåga att ge upphov till en ny internationalism.
Det enda nya som i framtiden skulle förknippa namnet Europa med något av betydelse skulle vara dess förmåga att ge upphov till en ny internationalism.
Jag är internationalist och neokommunist
Jag är internationalist och neokommunist och självklart jag är fullt medveten om det misslyckade resultatet av 1900-talets statskommunism men det finns ingen anledning att acceptera sakernas tillstånd som det är i dag med makthavare som helt bekänner sig till kapitalismens regler och där med lämnar oss i praktiken i händerna på bankerna och kapitalägarna. Det enda nya som i framtiden skulle förknippa namnet Europa med något av betydelse skulle vara dess förmåga att ge upphov till en ny internationalism.
Ingen kan vara omedveten om den infernaliska mekanism som via marknadens lockelser förvandlar den fria medborgaren till den fria konsumenten och därmed gör oss alla till fritt svävande individer som endast delar marknadens ljuvligheter.
Ingen kan vara omedveten om den infernaliska mekanism som via marknadens lockelser förvandlar den fria medborgaren till den fria konsumenten och därmed gör oss alla till fritt svävande individer som endast delar marknadens ljuvligheter.
lördag 14 augusti 2010
Sociala medier under belägring
Samtidigt som omvärlden har gått till hårt angrepp mot det israeliska agerandet mot ”Freedom Flotilla” pågår en massiv propagandakampanj för att vinna opinionen. Den israeliska militären försöker kontrollera informationsflödet med järnhand och med hjälp av den ”pro Israeliska lobbyn” dränka oss med halvsanningar och rena förfalskningar.
"Vi kom för att prata, de kom för att slåss" – uttalandet kommer från en av de israeliska soldater som deltog i aktionen mot de sex fartygen i hjälpkonvojen ”Freedom Flotilla”. På den israeliska militärens hemsida berättar han om hur aktivister agerade mot soldaterna på fartyget Mavi Marmara och hur han själv bröt armen.
Det här är bara ett av många exempel på desinformation som den israeliska militären släppt på sin hemsida. Där finns allt från filmsnuttar och fotografier på påstådda vapen till ögonvittnesskilldringar från soldater. Hemsidan uppdateras varje timme med ny information och nya uppgifter om hur aktivisterna attackerade soldaterna. – Israel vill vinna informationskampen genom att mätta media med lättillgänglig information. Det ökar chansen för att det är deras bild av vad som hänt som kommer ut, säger Fredrik Konnander, senior analytiker på Försvarshögskolan.
Man brukar säga att nätverktygen som Twitter, Bambuser och Youtube är som bäst under dramatiska skeenden. Men under stormningen av Ship to Gaza blockerades alla signaler och efter övertagandet av båtarna beslagtogs all utrustning.
Att vi som var på båtarna hade hundratals, datorer, videokameror och mobiltelefoner med tillgång till Twitter, Facebook, Youtube och även till mainsteam media hjälpte inte, inte heller medieföretagen satellitlänkar kunde undgå blockeringen (man ville sända live).
Israel blockerade och störde signalerna och beslagtog alla datorer, kameror och mobiltelefoner. Sedan kunde man sprida sina egna, antagligen noga utvalda (och ofta förvrängda och t.o.m. förfalskade), filmer och rekonstruktioner från bordningen.
I ljuset av detta bör man ställa några frågor (svaren är ganska självklara):
Så låt oss konstatera att:
"Vi kom för att prata, de kom för att slåss" – uttalandet kommer från en av de israeliska soldater som deltog i aktionen mot de sex fartygen i hjälpkonvojen ”Freedom Flotilla”. På den israeliska militärens hemsida berättar han om hur aktivister agerade mot soldaterna på fartyget Mavi Marmara och hur han själv bröt armen.
Det här är bara ett av många exempel på desinformation som den israeliska militären släppt på sin hemsida. Där finns allt från filmsnuttar och fotografier på påstådda vapen till ögonvittnesskilldringar från soldater. Hemsidan uppdateras varje timme med ny information och nya uppgifter om hur aktivisterna attackerade soldaterna. – Israel vill vinna informationskampen genom att mätta media med lättillgänglig information. Det ökar chansen för att det är deras bild av vad som hänt som kommer ut, säger Fredrik Konnander, senior analytiker på Försvarshögskolan.
Man brukar säga att nätverktygen som Twitter, Bambuser och Youtube är som bäst under dramatiska skeenden. Men under stormningen av Ship to Gaza blockerades alla signaler och efter övertagandet av båtarna beslagtogs all utrustning.
Att vi som var på båtarna hade hundratals, datorer, videokameror och mobiltelefoner med tillgång till Twitter, Facebook, Youtube och även till mainsteam media hjälpte inte, inte heller medieföretagen satellitlänkar kunde undgå blockeringen (man ville sända live).
Israel blockerade och störde signalerna och beslagtog alla datorer, kameror och mobiltelefoner. Sedan kunde man sprida sina egna, antagligen noga utvalda (och ofta förvrängda och t.o.m. förfalskade), filmer och rekonstruktioner från bordningen.
I ljuset av detta bör man ställa några frågor (svaren är ganska självklara):
- Varför blockerades alla signaler, d.v.s. alla möjligheter att sända och kommunicera under bordningen?
- Vareför beslagtogs all utrustning d.v.s. medieföretagens professionella utrustning och aktivisternas datorer, kameror och mobiltelefoner med videoupptagningar från bordningen?
- Varför har inte denna utrustning lämnats tillbaka?
- Om den beslagtagna utrustningen lämnas tillbaka, kommer då allt material som bilder och filmer att finnas kvar?
- Hur ska vi förhålla oss till en källa som gör allt för att sabotera en oberoende bevakning av en händelse, och sedan gör anspråk på att vara sanningssägare om densamma?
Så låt oss konstatera att:
- Du vet redan tillräckligt. Det gör jag också. Det är inte kunskap vi saknar. Vad som fattas oss är modet att inse vad vi vet och dra slutsatserna. (Sven Lindqvist)
- Once you see it, you can't unsee it. And once you've seen it, keeping quiet, saying nothing, becomes as political an act as speaking out. (Arundhati Roy)
torsdag 15 april 2010
Exercise of Power
One of history's most fiercely contested landscapes, the 2,270 square miles of territory known as the West Bank was under the control of Jordan when it was occupied by Israel during the 1967 Six-Day War. Over the last 35 years, the area has become ¬home to some 200,000 Israelis (400,000 including occupied East Jerusalem) who populate numerous, new, purpose-built settlements perched on its hilltops, overlooking long-established Palestinian lowland communities. This ongoing state-sponsored policy of expansion onto the high ground has been paralleled by the development, within the architectural and urban planning professions, of extremely particularized strategies for building on heights. Many of these draw on historical precedents; all are designed to provide basic municipal amenities within a context of highly refined, surveillance-based security.
An audiovisual exploration of the political space created by Israel’s colonial occupation. The journey unravels Israel’s mechanisms of control and its transformation of the Occupied Territories into a theoretically constructed artifice, in which natural and built features function as the weapons and ammunition with which the conflict is waged.
Israel’s methods of transforming the landscape itself into a tool of total domination and control, a system of a complex and terrifying project of late-modern colonial occupation.
söndag 4 april 2010
“Coalition to Break the Blockade on Gaza Announced”
April 3, 2010
Istanbul, Turkey – Following months of preparation, a coalition bringing together a number of organizations and movements working to break Israel’s illegal blockade on Gaza was announced yesterday in Istanbul. The coalition, comprised of the Turkey-based IHH (Insani Yardim Vakfi) organization, the European Campaign to End the Siege on Gaza (ECESG), the Greek Ship to Gaza campaign, the Swedish Ship to Gaza campaign and the Free Gaza Movement, will launch a flotilla of ships laden with cargo, media, parliamentarians, celebrities and activists to Gaza next month.
The flotilla includes at least eight vessels, including three cargo ships, and will set sail from European ports beginning May 3, reaching the port of Gaza later in the month. Over 500 passengers from more than 20 countries will take part, and 5,000 tons of cargo, including cement, prefabricated housing, other building materials, medical equipment, and educational supplies will be delivered to Palestinians in Gaza.
The Free Gaza Movement has been launching ships to Gaza since August 2008, partnering with organizations and activists around the world on these missions. In December 2009, IHH led a land convoy to Gaza that brought tons of humanitarian aid and other supplies. In January 2010 the European Campaign brought 50 parliamentarians to Gaza in solidarity with the Palestinian people and to witness the devastation wrought by Israel’s illegal policies. Ship to Gaza/Greece and Ship to Gaza/Sweden meanwhile have had ongoing campaigns in their countries to raise awareness and funds for this effort and for materials to be brought to Gaza.
“Through this coalition, these organizations will be able to maximize resources, experience and commitment to ending the illegal siege on Gaza. Even as Israel continues its daily persecution of Palestinians, we will use this action to wake the world’s consciousness about the crimes committed against Palestinians,” said IHH President Bulent Yildirim.
The coalition invites organizations and individuals from around the world to join the effort by providing supplies for Gaza and contributing financial support for the mission.
Contact:
Free Gaza Movement – Greta Berlin - +33607374512; www.freegaza.org
ECESG – Arafat Madhi - +44 7908 200 559; www.savegaza.eu
IHH – Ahmet Emin Dag – +90 530 341 1934; www.ihh.org.tr
Ship to Gaza / Greece – Vangelis Pissias - +30 697 200 9339; www.shiptogaza.gr
Ship to Gaza / Sweden – Dror Feiler - +46702855777; www.shiptogaza.se
Istanbul, Turkey – Following months of preparation, a coalition bringing together a number of organizations and movements working to break Israel’s illegal blockade on Gaza was announced yesterday in Istanbul. The coalition, comprised of the Turkey-based IHH (Insani Yardim Vakfi) organization, the European Campaign to End the Siege on Gaza (ECESG), the Greek Ship to Gaza campaign, the Swedish Ship to Gaza campaign and the Free Gaza Movement, will launch a flotilla of ships laden with cargo, media, parliamentarians, celebrities and activists to Gaza next month.
The flotilla includes at least eight vessels, including three cargo ships, and will set sail from European ports beginning May 3, reaching the port of Gaza later in the month. Over 500 passengers from more than 20 countries will take part, and 5,000 tons of cargo, including cement, prefabricated housing, other building materials, medical equipment, and educational supplies will be delivered to Palestinians in Gaza.
The Free Gaza Movement has been launching ships to Gaza since August 2008, partnering with organizations and activists around the world on these missions. In December 2009, IHH led a land convoy to Gaza that brought tons of humanitarian aid and other supplies. In January 2010 the European Campaign brought 50 parliamentarians to Gaza in solidarity with the Palestinian people and to witness the devastation wrought by Israel’s illegal policies. Ship to Gaza/Greece and Ship to Gaza/Sweden meanwhile have had ongoing campaigns in their countries to raise awareness and funds for this effort and for materials to be brought to Gaza.
“Through this coalition, these organizations will be able to maximize resources, experience and commitment to ending the illegal siege on Gaza. Even as Israel continues its daily persecution of Palestinians, we will use this action to wake the world’s consciousness about the crimes committed against Palestinians,” said IHH President Bulent Yildirim.
The coalition invites organizations and individuals from around the world to join the effort by providing supplies for Gaza and contributing financial support for the mission.
Contact:
Free Gaza Movement – Greta Berlin - +33607374512; www.freegaza.org
ECESG – Arafat Madhi - +44 7908 200 559; www.savegaza.eu
IHH – Ahmet Emin Dag – +90 530 341 1934; www.ihh.org.tr
Ship to Gaza / Greece – Vangelis Pissias - +30 697 200 9339; www.shiptogaza.gr
Ship to Gaza / Sweden – Dror Feiler - +46702855777; www.shiptogaza.se
torsdag 1 april 2010
Three Swedish peace-project participants deported from Israel
After eight hours of traveling, three Swedish citizens—Lama Abu-Isefan, Salam Abu-Iseifan and Samaa Sarsour—were deported from Israel this morning. A fourth Swede, Tigran Feiler, was allowed in, but only after being forced to promise not to visit any Palestinian territories. All of the deported people are participants in a peace project with the goal of building bridges between Jews and Palestinians, and to provide hope for a peaceful solution to this seemingly unsolvable conflict.
On Wednesday night, a group of young Swedes of Jewish and Palestinian descent traveled to Israel to participate in a field trip within the framework of the “Let’s Talk About Peace” project. The peace project gathers young Swedes of Jewish and Palestinian descent, and has them give lectures in Swedish upper secondary schools.
Upon arrival at the Ben-Gurion airport in Tel Aviv (Israel), the three Swedish women and one of the Jewish participants were taken away for interrogation. The interrogations went on for eight hours. The Swedish citizens were interrogated in separate rooms, with no lawyer or authorized interpreter present. During that time, another one of the Jewish participants was taken back to passport control for interrogation.
The remaining three participants maintained continuous contact with the Swedish Embassy in Tel Aviv throughout the interrogations. Despite those efforts, the three Swedish women were deported. The only explanation offered was “security reasons”. After more than eleven hours, the Swedish citizen of Jewish descent was allowed entry, on the condition that he sign a document stipulating that he is forbidden to enter the Palestinian territories. He was also forced to pay a deposit of 5,000 Israeli shekels (approximately 1,400 US dollars). He signed the document under protest. “I signed it under duress. I see it as an attempt to constrain me, to prevent me from meeting Palestinians. There is no other purpose than to destroy exactly what our project is trying to achieve—building bridges and dialog,” says Tigran Feiler.
The purpose of the “Let’s Talk About Peace” project is to battle prejudices, anti-Semitism and Islamophobia, and to provide Swedish youth with a deeper, more personal description of the Israel/Palestine conflict. So far, the “Let’s Talk About Peace” project has reached out to nearly Swedish students, and it has obtained support from, among others, the Schools and Education Division of Stockholm and the Olof Palme Memorial Fund, as well as having been awarded by the Helena Bering memorial fund.
So the final result of this peace project was that all of the Palestinian participants were deported. “How can we create a dialog for peace when one side is not even allowed to speak?” asks Ronnie Liebech, one of the participants.
On Wednesday night, a group of young Swedes of Jewish and Palestinian descent traveled to Israel to participate in a field trip within the framework of the “Let’s Talk About Peace” project. The peace project gathers young Swedes of Jewish and Palestinian descent, and has them give lectures in Swedish upper secondary schools.
Upon arrival at the Ben-Gurion airport in Tel Aviv (Israel), the three Swedish women and one of the Jewish participants were taken away for interrogation. The interrogations went on for eight hours. The Swedish citizens were interrogated in separate rooms, with no lawyer or authorized interpreter present. During that time, another one of the Jewish participants was taken back to passport control for interrogation.
The remaining three participants maintained continuous contact with the Swedish Embassy in Tel Aviv throughout the interrogations. Despite those efforts, the three Swedish women were deported. The only explanation offered was “security reasons”. After more than eleven hours, the Swedish citizen of Jewish descent was allowed entry, on the condition that he sign a document stipulating that he is forbidden to enter the Palestinian territories. He was also forced to pay a deposit of 5,000 Israeli shekels (approximately 1,400 US dollars). He signed the document under protest. “I signed it under duress. I see it as an attempt to constrain me, to prevent me from meeting Palestinians. There is no other purpose than to destroy exactly what our project is trying to achieve—building bridges and dialog,” says Tigran Feiler.
The purpose of the “Let’s Talk About Peace” project is to battle prejudices, anti-Semitism and Islamophobia, and to provide Swedish youth with a deeper, more personal description of the Israel/Palestine conflict. So far, the “Let’s Talk About Peace” project has reached out to nearly Swedish students, and it has obtained support from, among others, the Schools and Education Division of Stockholm and the Olof Palme Memorial Fund, as well as having been awarded by the Helena Bering memorial fund.
So the final result of this peace project was that all of the Palestinian participants were deported. “How can we create a dialog for peace when one side is not even allowed to speak?” asks Ronnie Liebech, one of the participants.
fredag 5 februari 2010
Folkrätten i Wolodarskis värld
I en stort uppslagen artikel den 28 januari skriver Dagens Nyheters politiska chefredaktör Peter Wolodarski om vikten av den statliga upplysningskampanjen om förintelsen, om betydelsen av Forum för levande historia och att Stockholmsdeklarationen kom till. Samtidigt påtalar han hur man svikit det löftesrika i formuleringar som: ”att ta Förintelsen på allvar är att göra motstånd mot stater och politiker som kränker de mest grundläggande av värderingar, oavsett vad tidsandan eller FN-opinionen råkar diktera”.
Betyder det att vi även ska ta Israels allvarliga folkrättsbrott på allvar?
För visst har Wolodarski rätt i att ”Stockholmdeklarationen … förpliktar 55 länder att bekämpa folkmord, etnisk rensning, rasism och antisemitism”. Bör vi, med andra ord, ta vår ”svenska förpliktelse” på allvar och se till att också Israel fördöms för diskriminerande lagar, etnisk rensning och för sin vägran att följa Haagdomstolens rekommendationer och Goldstonerapporten?
Menar Wolodarski till och med att man bör vidta åtgärder mot Israel på samma sätt som man gör mot andra länder ”oavsett vad tidsandan eller FN- opinionen råkar diktera”, alltså trotsa USA:s upprepade veton i Säkerhetsrådet?
Direkt fel har Wolodarski när han påstår att förintelsen förnekades i Durbankonferensen. Måhända faller inte dess resolutioner mot sionism Wolodarski i smaken. Men de bör kanske tolkas utifrån den reellt existerande sionismen i vars namn Israels regering åsidosätter FN:s resolutioner, Genèvekonventioner och folkrätten och i vars namn Israels regering och israeliska medier reflexmässigt stämplar anklagelser mot den israeliska armén för folkrättsbrott som antisemitiska.
Vågar vi hoppas på en mer vidsynt Wolodarski? Eller bör vi vara realistiska och konstatera att han är blind på ena ögat? Blind för Israels brott och blind för instrumentaliseringen av förintelsen.
Betyder det att vi även ska ta Israels allvarliga folkrättsbrott på allvar?
För visst har Wolodarski rätt i att ”Stockholmdeklarationen … förpliktar 55 länder att bekämpa folkmord, etnisk rensning, rasism och antisemitism”. Bör vi, med andra ord, ta vår ”svenska förpliktelse” på allvar och se till att också Israel fördöms för diskriminerande lagar, etnisk rensning och för sin vägran att följa Haagdomstolens rekommendationer och Goldstonerapporten?
Menar Wolodarski till och med att man bör vidta åtgärder mot Israel på samma sätt som man gör mot andra länder ”oavsett vad tidsandan eller FN- opinionen råkar diktera”, alltså trotsa USA:s upprepade veton i Säkerhetsrådet?
Direkt fel har Wolodarski när han påstår att förintelsen förnekades i Durbankonferensen. Måhända faller inte dess resolutioner mot sionism Wolodarski i smaken. Men de bör kanske tolkas utifrån den reellt existerande sionismen i vars namn Israels regering åsidosätter FN:s resolutioner, Genèvekonventioner och folkrätten och i vars namn Israels regering och israeliska medier reflexmässigt stämplar anklagelser mot den israeliska armén för folkrättsbrott som antisemitiska.
Vågar vi hoppas på en mer vidsynt Wolodarski? Eller bör vi vara realistiska och konstatera att han är blind på ena ögat? Blind för Israels brott och blind för instrumentaliseringen av förintelsen.
måndag 1 februari 2010
Let the dogs bark, Sancho. It’s a sign that we are on track
The campaign against Donald Boström continues, with its baseless, insulting attacks, despite all the facts that have emerged since Boström’s article was published last fall. There is talk about an “anti-Semitic fire having been started”, and there are claims that recently-emerged facts are fanning the flames. But what was considered “absurd” proved to be true.
Willy Silberstein and Charlotte Wiberg (Dagens Nyheter, Jan 20th) and Jesus Alcalá (Svenska Dagbladet, Jan 17th) get themselves all tangled up, as they attempt to prove that the facts that were exposed in Nancy Shepperd-Hughes’ interview of Yehuda Hiss, which was broadcasted on Israeli TV (because of Boström’s article) “were already known”. But that is not the case. The interview uncovered, for the first time, that there had also been Palestinians among those whose organs were stolen, and that Israeli soldiers had been involved in the organ theft.
Silberstein/Wiberg highlight that Yehuda Hiss was terminated from his position as director of the institute of pathology in 2004, after he confessed to illegal tampering with the dead bodies; but they fail to mention that he stayed on, as the chief pathologist, and that he was the highest-paid public servant in Israel as recently as in 2008. Therefore, let’s review, once again, what was written and what was not written in Aftonbladet (Sep 17th). The report stated that young Palestinians, who had been wanted by the Israeli Army, had been killed and then returned a few days later, stitched up in a way that had roused the families’ suspicions that organs had been removed from their bodies. However, Boström did not claim that Palestinians have been killed for the purpose of taking their organs. What he did convey were the concerns, suspicions and strong opinions of several Palestinian families: that organs have been stolen. And despite that Boström’s article may be flawed in that it associated the theft of Palestinian organs with the exposed organ-trading scandal in New Jersey, it is still impossible to deny that the article brought us one step closer to the truth. It is also instructive to note that neither Silberstein, Wiberg nor Alcalá has noticed the anti-Semitic myth and “veiled association” in Svenska Dagbladet’s article about “international illegal organ trade, controlled by the wanted Israeli Ilan Perry, with its branches in Latin America and South Africa,” which was allowed to pass without any attacks or allegations of anti-Semitism on Dec 22nd. So, this is not about what is stated/written/done about Israel’s crimes; this is about how to use it as an excuse to attack individuals, newspapers and/or organizations that view crimes committed against Palestinians as equal to crimes against Jews or Swedes.
And Israel’s far-right, openly racist foreign minister Avigdor Lieberman, does not even try to veil that strategy. Lieberman’s fear-mongering toward critics of Israel is an official part of the country’s foreign policy. The fear of legal proceedings, or of being called anti-Semitic, is meant to silence the world regarding what no one can continue to pretend they don’t see: collective punishment; ethnic cleansing; extrajudicial killings; and now organ theft. Silberstein, Wiberb and Alcalá willingly play the role of useful idiots for the Israeli extreme right’s self-destructive policies, which currently constitute the most serious threat to Israel’s population and to Jews around the world. Those who, despite it all, see through the smokescreens, and do not allow themselves to be scared into silence, can take comfort in a proverbial phrase out of Don Quixote: “Let the dogs bark, Sancho. It’s a sign that we are on track”
Willy Silberstein and Charlotte Wiberg (Dagens Nyheter, Jan 20th) and Jesus Alcalá (Svenska Dagbladet, Jan 17th) get themselves all tangled up, as they attempt to prove that the facts that were exposed in Nancy Shepperd-Hughes’ interview of Yehuda Hiss, which was broadcasted on Israeli TV (because of Boström’s article) “were already known”. But that is not the case. The interview uncovered, for the first time, that there had also been Palestinians among those whose organs were stolen, and that Israeli soldiers had been involved in the organ theft.
Silberstein/Wiberg highlight that Yehuda Hiss was terminated from his position as director of the institute of pathology in 2004, after he confessed to illegal tampering with the dead bodies; but they fail to mention that he stayed on, as the chief pathologist, and that he was the highest-paid public servant in Israel as recently as in 2008. Therefore, let’s review, once again, what was written and what was not written in Aftonbladet (Sep 17th). The report stated that young Palestinians, who had been wanted by the Israeli Army, had been killed and then returned a few days later, stitched up in a way that had roused the families’ suspicions that organs had been removed from their bodies. However, Boström did not claim that Palestinians have been killed for the purpose of taking their organs. What he did convey were the concerns, suspicions and strong opinions of several Palestinian families: that organs have been stolen. And despite that Boström’s article may be flawed in that it associated the theft of Palestinian organs with the exposed organ-trading scandal in New Jersey, it is still impossible to deny that the article brought us one step closer to the truth. It is also instructive to note that neither Silberstein, Wiberg nor Alcalá has noticed the anti-Semitic myth and “veiled association” in Svenska Dagbladet’s article about “international illegal organ trade, controlled by the wanted Israeli Ilan Perry, with its branches in Latin America and South Africa,” which was allowed to pass without any attacks or allegations of anti-Semitism on Dec 22nd. So, this is not about what is stated/written/done about Israel’s crimes; this is about how to use it as an excuse to attack individuals, newspapers and/or organizations that view crimes committed against Palestinians as equal to crimes against Jews or Swedes.
And Israel’s far-right, openly racist foreign minister Avigdor Lieberman, does not even try to veil that strategy. Lieberman’s fear-mongering toward critics of Israel is an official part of the country’s foreign policy. The fear of legal proceedings, or of being called anti-Semitic, is meant to silence the world regarding what no one can continue to pretend they don’t see: collective punishment; ethnic cleansing; extrajudicial killings; and now organ theft. Silberstein, Wiberb and Alcalá willingly play the role of useful idiots for the Israeli extreme right’s self-destructive policies, which currently constitute the most serious threat to Israel’s population and to Jews around the world. Those who, despite it all, see through the smokescreens, and do not allow themselves to be scared into silence, can take comfort in a proverbial phrase out of Don Quixote: “Let the dogs bark, Sancho. It’s a sign that we are on track”
onsdag 27 januari 2010
Nyttiga idioter - Rädslan styr debatten om Israel och organstölderna
Kampanjen mot Donald Boström och Aftonbladet fortsätter med grundlösa och kränkande påhopp, trots de fakta som framkommit efter publiceringen av Boströms artikel i höstas. Det talas om ”en antisemitisk eld som tänts” och att de nya fakta som framkommit givit ytterligare bränsle till elden. Men det som ”var orimligt” visade sig vara sant.
Willy Silberstein och Charlotte Wiberg (DN 20/1) och Jesus Alcalá (SvD 17/1) slår knut på sig själva för att bevisa att det som kom fram i Nancy Shepperd-Hughes intervju med Hiss som sändes i israelisk TV (på grund av Boströms artikel) ”varit känt sedan länge”. Men så är inte fallet, i intervjun framkom för första gången att det också fanns palestinier bland dem som plundrats på organ och att israeliska militärer varit inblandade i organplundringen.
Silberstein/Wiberg framhåller att Yehuda Hiss 2004 avskedades från sin post som direktör för det patologiska institutet, efter att ha erkänt illegal hantering av döda, men förtiger att han blev kvar som chefspatolog och var den högst betalda statstjänstemannen i Israel så sent som 2008. Låt oss därför än en gång rekapitulera vad som skrevs och inte skrevs i Aftonbladet (17/9). Där stod att unga palestinier som varit eftersökta av den israeliska armén dödats och efter några dagar lämnats tillbaka hopsydda på ett sätt som väckt familjernas misstankar att man tagit organ ur deras kroppar. Men ingenstans påstår Boström att man dödat palestinier i syfte att ta deras organ. Däremot framförs flera palestinska familjers farhågor, misstankar och bestämda uppfattningar: att organ stulits. Och även om man kan tycka att det associativa samband som uppstår i Boströms artikel mellan organskörd av palestinier och den uppdagade organhandelhärvan i New Jersey är olyckligt, så går det inte att med facit i hand blunda för att Boströms artikel förde oss ett stycke närmare sanningen. Det är i sammanhanget också intressant att notera att varken Silberstein, Wiberg, Alcalá eller deras gelikar upptäckt den antisemitiska blodsmyten och ”det dunkelt associativa” i SvD:s artikel om ”en internationell olaglig organhandel styrd av den efterlyste israelen Ilan Perry med förgreningar i Latinamerika och Sydafrika” som fick passera helt utan påhopp om antisemitism (22/12 2009). Det handlar alltså inte om vad som står/ sägs/görs mot Israels brott utan vad man kan använda detta till för att komma åt personer, tidningar eller organisationer, som betraktar brott begångna mot palestinier med samma måttstock som brott begångna mot judar eller svenskar.
Israels högerextrema och öppet rasistiska utrikesminister Avigdor Lieberman döljer inte heller vad denna strategi går ut på. Liebermans skrämselpropaganda mot Israels kritiker är en officiell del av landets utrikespolitik. Rädslan för rättsliga processer eller att stämplas som antisemit ska få omvärlden att tiga om det som ingen längre kan blunda för – kollektiv bestraffning, etnisk rensning, utomrättsliga avrättningar och nu organplundring. Villigt låter sig med andra ord skribenter som Silberstein, Wiberg och Alcalá agera nyttiga idioter åt den israeliska avgrundshögerns självdestruktiva politik, som i dag utgör det allvarligaste hotet mot Israels befolkning och världens judar.
De som trots allt ser igenom dimridåerna och inte låter sig skrämmas till tystnad kan trösta sig med ett talesätt från Don Quijote – låt hundarna skälla, Sancho, det betyder att vi är på rätt väg.
Willy Silberstein och Charlotte Wiberg (DN 20/1) och Jesus Alcalá (SvD 17/1) slår knut på sig själva för att bevisa att det som kom fram i Nancy Shepperd-Hughes intervju med Hiss som sändes i israelisk TV (på grund av Boströms artikel) ”varit känt sedan länge”. Men så är inte fallet, i intervjun framkom för första gången att det också fanns palestinier bland dem som plundrats på organ och att israeliska militärer varit inblandade i organplundringen.
Silberstein/Wiberg framhåller att Yehuda Hiss 2004 avskedades från sin post som direktör för det patologiska institutet, efter att ha erkänt illegal hantering av döda, men förtiger att han blev kvar som chefspatolog och var den högst betalda statstjänstemannen i Israel så sent som 2008. Låt oss därför än en gång rekapitulera vad som skrevs och inte skrevs i Aftonbladet (17/9). Där stod att unga palestinier som varit eftersökta av den israeliska armén dödats och efter några dagar lämnats tillbaka hopsydda på ett sätt som väckt familjernas misstankar att man tagit organ ur deras kroppar. Men ingenstans påstår Boström att man dödat palestinier i syfte att ta deras organ. Däremot framförs flera palestinska familjers farhågor, misstankar och bestämda uppfattningar: att organ stulits. Och även om man kan tycka att det associativa samband som uppstår i Boströms artikel mellan organskörd av palestinier och den uppdagade organhandelhärvan i New Jersey är olyckligt, så går det inte att med facit i hand blunda för att Boströms artikel förde oss ett stycke närmare sanningen. Det är i sammanhanget också intressant att notera att varken Silberstein, Wiberg, Alcalá eller deras gelikar upptäckt den antisemitiska blodsmyten och ”det dunkelt associativa” i SvD:s artikel om ”en internationell olaglig organhandel styrd av den efterlyste israelen Ilan Perry med förgreningar i Latinamerika och Sydafrika” som fick passera helt utan påhopp om antisemitism (22/12 2009). Det handlar alltså inte om vad som står/ sägs/görs mot Israels brott utan vad man kan använda detta till för att komma åt personer, tidningar eller organisationer, som betraktar brott begångna mot palestinier med samma måttstock som brott begångna mot judar eller svenskar.
Israels högerextrema och öppet rasistiska utrikesminister Avigdor Lieberman döljer inte heller vad denna strategi går ut på. Liebermans skrämselpropaganda mot Israels kritiker är en officiell del av landets utrikespolitik. Rädslan för rättsliga processer eller att stämplas som antisemit ska få omvärlden att tiga om det som ingen längre kan blunda för – kollektiv bestraffning, etnisk rensning, utomrättsliga avrättningar och nu organplundring. Villigt låter sig med andra ord skribenter som Silberstein, Wiberg och Alcalá agera nyttiga idioter åt den israeliska avgrundshögerns självdestruktiva politik, som i dag utgör det allvarligaste hotet mot Israels befolkning och världens judar.
De som trots allt ser igenom dimridåerna och inte låter sig skrämmas till tystnad kan trösta sig med ett talesätt från Don Quijote – låt hundarna skälla, Sancho, det betyder att vi är på rätt väg.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
